I DECOLTAGET!?

Idag har jag haft en produktiv dag. Började med att åka till US och lämna blod, men så visade det sig att blodtappen inte öppnade förrän tolv, så jag och Daniel (Yes, vi umgås hela tiden nu) gick och fikade på Cafe Cellskapet, och sen hängde på Clinicum och övade venprov, PVK och kateter. Det behövdes verkligen kan jag lova. Sen gick vi till Blodtappen igen, jag blev välkommen och fick sätta mig och de började klämma på mina kärl. Men de var SÅ missnöjda med dom! Gnäll gnäll gnäll "de är för tunna, för djupt in, detta kommer aldrig gå!". Så fick stickexperten sätta nålen, och hon var tvungen att stå och hålla den under hela blodgivningen, som för övrigt tog nästan tredubbelt så lång tid som en vanlig. Sen sa de "Tack och kom aldrig igen".

Vid tre träffade jag Jenny en bit från piercingstudion Federal. Så jag skulle pierca mig, ni vet det där jag snackat om. Said and done. Det gjorde faktiskt inte vidare ont, det är mer ont nu efteråt faktiskt. Men det blev fint och jag är jättenöjd!! Ni som ska till Mittkravallen (FIXA MIG ETT MÄRKE!!) får se det på lördag! (Och är det förfest någonstans eller?).

Kom hem i panik; jag hade ju inte sagt upp lägenheten och klockan var ju efter 17, då är kontoret stängt! Ringde mamma och hon var kvar på jobbet, så hon kunde faxa in uppsägningen. Helt sjukt skönt. Hoppas de räknar med att jag sa upp den i september, annars måste jag betala hyra i december också för denhär lägenheten, och dubbel hyra två månader i rad är jag inte sugen på! Sen berättade jag för mamma att jag piercat mig. Hon trodde att jag gjort en sån tjurring, jag har ju velat göra det ganska länge. Men icke, decoltaget, svarade jag henne. Stackarn, inte lätt att vara mamma ibland. "Du kommer aldrig att växa upp" sa hon. Men men. Jag är jättenöjd ^^ Så en bra dag idag alltså. Plus att jag gick hela dagen i mina nya fina rödvit-rutiga Vans =D


När man har bestämt sig

Så ska man bli  frisk! Nu har jag inte haft nå feber på några dagar, jag ska sluta ha ont i halsen. Idag ska jag träna afropowerdance, sen ska jag fortsättaförstöra rösten genom att sjunga, och jag ska fan visa de där andra dumma körmänniskorna att jag visst kan lära mig min sjukt dumma stämma som är helt omöjlig "ÅÅh hur svårt kan det vara, jag kan ju sjunga pa pa pa pa i samma  ton genom hela låten då borde du klara din stämma".

Jag har betalat alla räkningar, alla mina lån och jag har ändå kommit ut med en ganska bra summa, så att jag kan köpa lite nya smågrejer till lägenheten. Juste, jag har fått lägenhet i centrum typ. Långt åt helvete från Ryd. Jag har skrivit mail till sjuksköterskan på lungmedecin (tillslut).

Nu ska jag på stan med Daniel. Jag ska se om jag hittar några bra skor att ha på praktiken.

Och hörrni,  SSKadat, vilken dag var kravallen och fixar ni biljett åt mig eller (om det är på lördagen, annars inte)?

Skjut mig, snälla?

Ibland är man allt för bra dum i huvudet. Det är rephelg nu, men start om 30 min. Jag sitter med en filt, rosa tofflor, mackor och te och bara undrar hur i helvete den här dagen kommer gå. Igår var vi på HG jag och Elin (och Björn och Jenny, men dom gills inte ;)) och dansade och hängde med lite dryga as till och från. Jag hade väldigt trevligt, kom i säng kl 3,  och vaknade vid åtta, för en trevlig KÖRDAG! Jävla skit. Min röst är helt rosslig och jag kan knappt prata i rätt toner, men nu ska jag gå och sjunga sopran! HELA DAGEN! OCH imorgon också!! Nej fyfan. Skjut mig. Snälla?


RSS 2.0