I dina andetag
"It is curious that physical courage should be so common in the world and moral courage so rare"
För visst är det intressant när svåra handlingar, livspåverkande handlingar, är enklare att genomföra än att fortsätta känna. Att känslan när man förlorar fotfäste är skrämmande, trots att det enligt poesin är en god känsla, att okloka åtgärder är värda att ta för att förinta känslan. Visst är det intressant hur vi prioriterar våra liv, när dumhet är en enklare väg än kärlek, när respektlöshet är enklare än vänskap. Visst är det intressant när det vackraste är det svåraste, när ärlighet endast kan finnas över annonyma forum, när intimitet är bekvämare i armarna hos en främling än hos den vars utandning är din inandning.
För jag står här, väljer fel väg, väljer handling istället för känsla och nu kippar jag efter luft.
För visst är det intressant när svåra handlingar, livspåverkande handlingar, är enklare att genomföra än att fortsätta känna. Att känslan när man förlorar fotfäste är skrämmande, trots att det enligt poesin är en god känsla, att okloka åtgärder är värda att ta för att förinta känslan. Visst är det intressant hur vi prioriterar våra liv, när dumhet är en enklare väg än kärlek, när respektlöshet är enklare än vänskap. Visst är det intressant när det vackraste är det svåraste, när ärlighet endast kan finnas över annonyma forum, när intimitet är bekvämare i armarna hos en främling än hos den vars utandning är din inandning.
För jag står här, väljer fel väg, väljer handling istället för känsla och nu kippar jag efter luft.
Nej
Vad gör man när den bästa tiden tar slut. Det är en tid jag inte är redo för. Kalendern säger att det är dags att börja om. Ett paradigm jag ännu inte vill starta. Jag håller kvar tiden av mitt liv lite till. Trots att tron menar att det är dags för föränding stannar jag kvar. Det är jag som bestämmer när förändring ska börja.
