tunde

Kvällen slutar dåligt. Utanför Harrys (jävla skit, av alla alternativ hamnar jag ändå där när jag är ute med jobbet!) börjer jag mig fram för att leta upp min plånbok ur min ryggsäck. En kille går förbi påväg till kön och säger

- Nice ass.

Min kollega/vän verkar glad för mig skull och killen ler vänligt. Vad förväntas av mig? Att jag ska le tillbaka för att någon har påpekat att utseendet på min rumpa? Ibland önskar jag att jag kunde avsexualisera mig och alla andra så att vi bara kunde vara. 

 

Inne på dansgolver har jag emellanåt riktigt roligt. Vi är några stycken, dansar och en kille vi inte känner dansar med oss. Och det går faktiskt bra! Jag uppskattar inte när killar tränger sig in och ska ta plats. Han dansar bra och våran manliga (väldigt metrosexuella) kollega härmar när han dansar. Några av tjejerna härmar honom också. Väntar på att han ska göra en ny rörelse som de kan härma. Snart kommer två killar till och ställer sig i ledet, härmar killen som dansar.

Denna dansande kille som alla härmar är svart. 

Vilket får mig att tänka på en meme. Vita pojkar härmar svart kille, och det går lite sådär. "White boys do". Jag fnissar lite och viskar det min kvinnliga kollega och hon säger att hon tänkt samma sak och att våran manliga kollega är så söt. Vi fortsätter dansa, killarna fortsätter härma den dansande killen och vi har alla roligt. Dansringen bryts upp och jag säger till en av de nya killarna vad jag sagt till min kollega. "White boys do".

Och jag får världens utskällning. 

Och lite spott i ansiktet.

 

Rasist. Glorifiering på grund av någons hudfärg är lika illa som smutskastning på grund av någons hudfärg. Att sammankoppla ett attribut eller en talang till en kultur är fel. 

 

Killen går därifrån, stormar iväg, ytterst dramatiskt, innan jag ens hunnit yttra ett enda ord. Jag står kvar i försvarsställning, att han överreagerade. 

Men hur är det mitt beslut att han överreagerade? Mina vänner uppfattade inte att jag sa något dumt, men är det deras beslut? Jag blir förbannad över att min kropp påpekas av andra, även om de anseratt det är vänligt menat. På samma vis är det inte min uppgift att avgöra ifall det jag sa var rasistiskt. Det var inte menat så men vid närmare eftertanke förstår jag att denna kille kan uppfatta det jag sa så. 

 

Men får det vara skillnad på människor, på grund av kön, kultur, etnicitet, ålder? Får jag svänga på rumpan, vit som snö, tjej, och anse att jag får ha detta femenina attribut? Får en kille göra det utan att någon ytttrar diverse fördomar mot honom? Får vi skämta om det? Om varandra eller bara om oss själva? Vem avgör om ett skämt är för grovt? Och bör man ha sin människorsyn fasttejpad i pannan så att man kommer undan med att vara fett o-pk ibland, sådär på skoj? 

 

Äh alltså jag vet inte. Jag har ju liksom varit på Harrys. Stället där alla fördomar föds, slår in och slås ihjäl. 

 

Ack härliga liv. Ett bibliotek fullt med möjligheter, ett liv fullt med möjligheter. Flera gånger idag har jag gått förbi boken med framsidan vänd utåt "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?". På framsidan är det en vägskylt med ordet LYCKA. Tydligt. Versaler och allt. 

 

Inte vet jag, tänker jag, fast jag  nog egentligen vet. Sätter mig vid min dator som är en portal ut till verkligheten och alla möjligheter. Med 13 olika flikar på chrome sammanfattar jag mitt syfte just nu. Främst leversvikt och hur det påverkar kirurgi. Ibland klickar jag obemärkt in på facebook (hur kan jag inte göra det, denna sida har ju hängt med mig sedan början av 2007). Och klickar igenom flödet på min newsfeed.

Klick

Jimmie Åkesson förstår sig inte på homosexuell kärlek.

Klick 

Hamburgaren som fyller 5 år idag. 

Klick

Kaphals reklam på en undergiven kvinna i snygga underkläder. 

Klick

Långa långa diskussioner om femenism och manshat i blogginlägg om kaphals reklam

Klick

HATA MÄN, femenistfitta

Klick

Fortfarande katastrof i Filipinerna. Sänk pengar. 

Klick!

Barn blir anfallet i sömnen av nån vessla, barns ansikte söndertuggat.

Spy lite

KLICK

Lagändring så säpo och polisen ska kunna läsa all mail, data- och telekommunikation inom Sverige.

KLICK!

Ökad sekretess i Sverige för att kunna ha internationella samarbeten. 

KLICK!

Bönder betalas för att gödsla sina gårdar med slamavfalls om inte försvann i reningsverket!

 

KLICK

JÄVLA

KLICK

!

 

Och vi undrar varför vi mår dåligt. Vi har fullt med möjligheter och vi ska bry oss om allt. Allt finns tillgängligt, allt reageras på (mycket BÖR reageras på), vi tar in intryck hela tiden! Vi har mikrobeslut hela tiden. Varje forum fylls med hur samhället degerereras, konspireras, invalidiseras. 

Vi klickar förbi för vi är uppfostrade uppväxta så. Försöker stänga ute. Men det sitter kvar. 

Klick. 

 

 

Jag börjar redan ta farväl av 2013. Ett år som är lite som en vagel i mitt öga; inte väldigt besvärligt men ett jag vill bli av med det. Det har hänt många bra och roliga saker i år men det är så mycket som har tygnt mitt hjärta. En ganska deppig, frustrerad vår, en oerhört kärleksfull sommar med mental växtvärk som ännu inte gått över, känslosamma resor, svartsjuka och stress som fortfarande sitter inbiten i mina axlar och ger mig mardrömar, och den härliga studieångesten och bekräftelsen. 

Jag börjar ta förväl av detta år som nog har blivit året jag har börjat växa upp. Nya beslut har tagits och nya paradigm i min livsåskådning formas. Nya prioriteringar. Jag börjar känna mig för gammal för en del saker. Jag skalar av mig en del beteenden och en del laster och hoppas på att bygga på med bättre vanor och mer struktur. Leda mitt liv åt det håll jag vill att det ska gå.  

 

Mindre än två månader kvar till 2014 och jag vet inte vad jag har att förvänta mig. Några planer finns och jag är oerhört förväntansfull. De stämmer in på det jag vill ha, och jag märker att det inte bara är jag som stampar rastlöst. Min omgivning förbereder sig, alla tar sats och nästa år så flyger vi. Det börjar bli dags att ta farväl av 2013.