tunde

Jag älskar hur regnet faller på mitt fönster; det tvättar bort alla anledningar jag har att vara produktiv. Min tid till det kommer oavsett om jag vill det eller inte. Regnet låter mig bara vara medan jag har möjlighet. Slappnar av till ljudet av dropparna. Allt är tillåtet. Helst med en kopp te. 

Ibland funderar jag på min nationella tillhörighet. Till exempel när jag ser en kollegas facebook-profilbild där det står "Vi är alla norrmän". Och jag minns den där dagen  juli 2011 när världen stannade en dag för Norden. Vi var alla norrmän, och i Sverige är vi fortfarande norrmän för den saken. Vi känner alla för er, för vi är systrar och bröder. Samma folk. 

Men vad är folk. 

?

 

Det går att fundera på över ett generellt plan. Vad betyder nationalitet? Vem kan hävda en viss nationell tillhörighet? Spelar det någon roll?

 

För mig spelar det roll för att det är en fråga där jag inte har tydliga svar. När jag läser om mitt lands historia läser jag om Sverige, för jag är svensk, men historien handlar inte om några av mina förfärder. När jag är norrman för Ötoya är jag inte egentligen det minska nordisk; släktskapet mellan nordmän berör inte mitt ursprung. När jag läser om ungerska revolutionen så hävdar andra att det är mitt folk men jag har inte levt konsekvenserna av det. Ungern och dess samhälle sedan andra värlskriget har inte påverkat mig mer än någon annan i Norden. Ändå talar jag deras språk och tillhör deras kultur. Rumäners historia rör mig inte ryggen men det är deras politik senaste 100 åren som har påverkat min familj och därigenom händerlser som berör mig. Deras val och mitt liv idag. 

 

Vad betyder nationalitet? Vem kan hävda en nationell tillhörighet? Och varför spelar det någon roll? 

 

 

Jag funderar över huruvida jag ska komma fram till något ikväll. Detta är troligtvis en av många nätter som nationalitet kommer uppehålla mina tankar. Däremot vill jag hävda att det är viktigt, eftersom att jag ständigt ljuger i och med min assimilering. Jag kommer aldrig kunna var svensk till grunden. I en stad i Rumänien där jag inte har några aktiva minnen ändå känns som hemma, där varken uppväxt eller kultur finns nära, och knappt språk, upplever jag att något annat finns. Det finns en sorts tillhörighet för mig som jag ännu inte upplevt. 

Men jag kanske är för svensk för att få ta del av den. 

Kommer mina rötter någonsin vara en del av mig?