tunde

Nu har jag läst ut boken Skilda verkligheter av Marianne Fredriksson. Igen. Jag har läst den så många gånger. Och jag blir lika illa berörd varje gång. Hur kan det finnas så mycket ondska i en bok? Boken i sig är inte ond, det är en kärleksbok om ett par som älskar varandra över allt annat. Deras största fruktan är att mista varandra. De är så olika, men ändå lika. Boken är så sorglig, så hemsk. Jag minns första gången jag läste den. Sista sidorna fick jag läsa om flera flera gånger. Jag kunde inte tro att det jag läste var sant.

Allt är så självkart som i alla Marianne Fredriksson böcker. Filosofin, intuitionen, moderskapet. Psykologin och medicinen. Allt finns där. Men slutet. Jag får allvarligt spel på slutet. Jag hatar det. Det är en så jävla ond bok.