tunde

Jag har pustat. Jag har frustat. Jag har stönat och stånkat. Jag har väntat. Jag har längtat.

Jag har gått genom eld och vatten. Jag har gått över land och hav. Inga berg har varit för höga. Inga dalar för djupa. Inga floder för vilda.

Jag har räknat veckor, dagar, timmar, minuter.

Jag har irrat, stimmat, fläktat, suktat av längtan.

Jag har knappt kunnat prata om något annat. Jag har längtat något innerligt. Det var länge sedan jag hade en sån intensitet i min längtan.

Jag har till och med tagit bilder, för att kunna jämföra före och efter.


Idag skulle man operera bort mitt kärlnystan.

Det gjorde man inte. Jag har en remiss till kirurgen. Väntetid: några veckor. Minst.

Den som väntar på nått länge...
Ja, den faller oftast pladask.