Emotionell coping - so what?

Alltså. Vi vet ju alla att emotionell coping inte är så jättebra. Det vet vi ju, man skjuter ifrån sig, slänger bort ansvaret till andra och tänker att allt löser sig. Man tar inte åt sig och väntar på en bättre dag, förneka det jobbiga tills det är borta (Durewall försvinn, försvinn Durewall).

Det är inte ett bra sätt. Jag lovar, problemen är kvar. Eller? Alla säger att jag borde ta tag lite mer i mitt liv och fixa saker! Men varför? Nej men ärligt talat, mitt copingsätt funkar! Allt löser ju sig, nästan allt löser sig för mig! Min mobil var spärrad igår, Frida sa att det skulle ta 5-8 veckor innan den funkade igen. Jag betalade mina räkningar igår, och idag fungerar den! Som om inget alls!
Lägenheten! Också sån sjuk slump att jag fick, men jag trivs så sjukt bra här. Plugget, jag gör inte ett jävla skit under terminerna, men igår när jag träffade Daniel, Maria och Magnus och pluggade så kunde jag typ allting!

Fan jag älskar flyt alltså. Inte undra på att jag alltid varit en sån optimist! ^^

Kommentarer
Postat av: carro

jag trodde jag var den sista som inte gjort durewall. jag bad bara ida att intyga att jag gjort det och sen min signatur... papperet ligger uppe på clinikum.... skit it, vi kan redan det där.. fixa bara nån som kan intyga, samt orkar ta sig till skolan ;) jag kan skriva under efter tentan på tisdag?

2009-11-29 @ 17:57:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0