tunde

Jag vill vara en som dig, en som personen jag ser på stan, en som passar i normen, en som inte tänjer gränser, en som inte sticker ut, en som kallas lagom, en som man inte kan tycka illa om, kolla snett på, ha åsikt om.

Jag vill kunna gå i min vardag, med rutiner styltade, syltade, statiska.

Jag vill kunna gå i min vardag, utan att behöva minuten, timmen, dagen efter fundera på vad det var jag gjorde, vad jag sa, vad jag svarade, och om det verkligen var det bästa valet.

Jag vill kunna leva utan att konstant blotta kropp och själ i en noga övervägd, oplanerad naivitet.


Är det mig själv jag porträtterar? Hur blev jag sådan?