Balkan for one night
Igår var det balkankväll på deluxe. Tummel spelade, ett sjumannaband med fina toner, glada miner och hög energinivå.
Som vi dansade.
"Hepp hepp hepp hepp"
En gång tog jag mig tid att titta runt på människorna som svettiga rörde sig tillsammans med mig.
Det var en vacker variation människor. Från hela europa. Och alla kände att det var just deras musik som spelades. På de ungerska festerna så spelas även slavisk musik. Tjeckerna spelar den, estlänningarna, italienarna, kroater, serber, bosnier. Det är allas musik. Hur mycket våra förfäder och föräldrar än krigat, för vilka vi flytt, kämpat mot och kämpat för, så enas vi under dragspelet och hepp hepp hepp. Och vi glömmer våra fördomar och vårt inlärda förakt.
Mitt nyaste problem som faktiskt inte är nytt utan har besvärat mig i flera flera år är nationalitetskänsla. Hur kan jag känna samhörighet med människor i ett land jag aldrig bott i bara för att vårat modersmål är densamma? Och hur kan jag känna mig hemma i en kultur som egentligen aldrig var min?
Illusion?
Som vi dansade.
"Hepp hepp hepp hepp"
En gång tog jag mig tid att titta runt på människorna som svettiga rörde sig tillsammans med mig.
Det var en vacker variation människor. Från hela europa. Och alla kände att det var just deras musik som spelades. På de ungerska festerna så spelas även slavisk musik. Tjeckerna spelar den, estlänningarna, italienarna, kroater, serber, bosnier. Det är allas musik. Hur mycket våra förfäder och föräldrar än krigat, för vilka vi flytt, kämpat mot och kämpat för, så enas vi under dragspelet och hepp hepp hepp. Och vi glömmer våra fördomar och vårt inlärda förakt.
Mitt nyaste problem som faktiskt inte är nytt utan har besvärat mig i flera flera år är nationalitetskänsla. Hur kan jag känna samhörighet med människor i ett land jag aldrig bott i bara för att vårat modersmål är densamma? Och hur kan jag känna mig hemma i en kultur som egentligen aldrig var min?
Illusion?
Kommentarer
Trackback
