Möta en föraktfull blick
Stod i kön till bankomaten idag. The ATM, the Alien time machine, som the homeless guy i How I met your mother säger. Och nog var det en annan Alien-time-machine-anhängare som stod och skulle ta ut pengar idag. En psykiskt sjuk kvinna (~50 år) stod i lång vinterkappa, stora kängor och tovigt hår och pratade med sig själv medan hon skulle ta ut pengar. Och det tog tid. Och hon tog ut flera gånger och sen stod hon och gjorde ingenting. Det tog som sagt tid..
Men jag har all tid i världen.
Alla har inte det. Eller.. de tror sig ha bråttom någonstans. Bråttom till att ta ut pengar typ. En annan kvinna i samma ålder men som skulle diagnostiserats frisk stod i kö med sin dotter. Kvinnan (blonderad och med massa blåglittrig ögonskugga för att se lite yngre ut) stod och stampade med fötterna i marken, otåligt. Hon mumlade lite för sig själv att "Herregud vilken tid det ska ta". Hon sökte med blicken till oss andra, det hade blivit en skaplig kö. Försökte möta någon annan blick som utstrålade samma förakt mot den psykiskt sjuka kvinnan. Jag vet inte om hon mötte någon som delade hennes fördomar, hennes förakt. Men fan heller att jag kommer möta den.
Men ändå sitter jag här, fullständigt motsägelsefull och svinig. Biblioteket har några saker som jag inte har. De har internet, och de har skumma människor. En kille som gick i min klass på civilingenjör sitter vid samma bord som mig och två andra. Jag känner honom lite, men jag vill inte prata med honom. Man fastnar i de skummaste konversationerna om aliens och hur CIS har opererat in ett chip i hans hjärna, och jag är inte alls på humör för det just nu. Så jag sitter med blicken väldigt fästad mot datorn.
Men jag har all tid i världen.
Alla har inte det. Eller.. de tror sig ha bråttom någonstans. Bråttom till att ta ut pengar typ. En annan kvinna i samma ålder men som skulle diagnostiserats frisk stod i kö med sin dotter. Kvinnan (blonderad och med massa blåglittrig ögonskugga för att se lite yngre ut) stod och stampade med fötterna i marken, otåligt. Hon mumlade lite för sig själv att "Herregud vilken tid det ska ta". Hon sökte med blicken till oss andra, det hade blivit en skaplig kö. Försökte möta någon annan blick som utstrålade samma förakt mot den psykiskt sjuka kvinnan. Jag vet inte om hon mötte någon som delade hennes fördomar, hennes förakt. Men fan heller att jag kommer möta den.
Men ändå sitter jag här, fullständigt motsägelsefull och svinig. Biblioteket har några saker som jag inte har. De har internet, och de har skumma människor. En kille som gick i min klass på civilingenjör sitter vid samma bord som mig och två andra. Jag känner honom lite, men jag vill inte prata med honom. Man fastnar i de skummaste konversationerna om aliens och hur CIS har opererat in ett chip i hans hjärna, och jag är inte alls på humör för det just nu. Så jag sitter med blicken väldigt fästad mot datorn.
Kommentarer
Trackback
