Naivitet
Blånekelsen slår till. En av mina bästa vänner på högstadiet vände ryggen till mig första dagen på gymnasiet. Jag var ju inte cool längre.
Inte hört av honom sen dess.
Nyårskvällen bjöd på mycket tid med honom, direkt till samma intressanta samtal som vi hade på den tiden när vi var 14-15 år. Varför, undrar han, varför tappade vi kontakten? Jag har inte sett dig sen sommarlovet efter nian, var har du varit? Jag kommer ihåg hur jag låg i ditt knä och vi snackade flera timmar.
Jag har sett honom flera gånger sen dess. Vi har haft ögonkontakt flera gånger sen dess. Det säger jag. Han har alltid vänt ryggen till. Han blånekar. Sånt gör inte jag, menar han. Han blånekar lite till, säger att han är en hederlig kille, ärlig som få och att han aldrig skulle göra så mot sina vänner. Social tonårsstatus är något som inte finns i hans värld.
Och jag har inget emot att sitta och hänga med honom trots hans feta lögn mitt i mitt ansikte. Tror han verkligen själv på det ens? Sitter gärna där ändå, därför att jag vet att nästa gång jag går förbi honom och han är med sina häftiga vänner så kommer han att titta bort.
Och jag överlever.
Inte hört av honom sen dess.
Nyårskvällen bjöd på mycket tid med honom, direkt till samma intressanta samtal som vi hade på den tiden när vi var 14-15 år. Varför, undrar han, varför tappade vi kontakten? Jag har inte sett dig sen sommarlovet efter nian, var har du varit? Jag kommer ihåg hur jag låg i ditt knä och vi snackade flera timmar.
Jag har sett honom flera gånger sen dess. Vi har haft ögonkontakt flera gånger sen dess. Det säger jag. Han har alltid vänt ryggen till. Han blånekar. Sånt gör inte jag, menar han. Han blånekar lite till, säger att han är en hederlig kille, ärlig som få och att han aldrig skulle göra så mot sina vänner. Social tonårsstatus är något som inte finns i hans värld.
Och jag har inget emot att sitta och hänga med honom trots hans feta lögn mitt i mitt ansikte. Tror han verkligen själv på det ens? Sitter gärna där ändå, därför att jag vet att nästa gång jag går förbi honom och han är med sina häftiga vänner så kommer han att titta bort.
Och jag överlever.
"Jag är inte rädd för jag vet att smärtan har ett slut jag vet att när jag gråtit alla tårar o somnar med kinden mot det fuktiga örngottet så vaknar jag igen. jag vaknar igen o ser allting igen med blanka o med klara ögon. Ibland kan jag redan i smärtan se slutet av smärtan för jag vet att smärtan har ett slut, jag vet att när det fuktiga örngottet torkat. så finns allting i mig kvar därinne. alla drömmar, alla visioner och all kärlek"
Svenska Akademien
Svenska Akademien
Kommentarer
Trackback
