tunde

I min mörkaste bitterhet bestämde jag mig en dag och sedan många kvällar därefter att ägna mitt liv åt studier och karriär. Min ena plan var bland annat att bli färdig ssk, nöta högskoleprovet och bli läkare (efter två dagar på neurokirurgen vill jag bli neurokirurg). En annan är att bli politiker och revolutionera vården. Solidaritet, lika vård och lika möjligheter för alla.
I mina planer skulle inga barn få plats. Ingen karl. Jag skulle ha min kattuppfödning av sibiriska katter och Devon Rexkatter. Som också fanns med i framtidsplanen. På dem skulle jag ödsla all min tillgivenhet. På mina studier min passion. Ytterligare en plan var att flytta ut på landet, i skogen, i ingenstans och bli så självförsörjande som jag kan. Odla, föda upp, slakta, jaga.

Men helt plötsligt så börjar alla skaffa ungar! Sigrid fick sin Svante för någon vecka sedan och Johans Lisa födde deras första barn härom dagen. Bilden på Johan och det lilla barnet lämnar mig mållös, fylld med lycka men samtidigt tom. Helt plötsligt vill jag ha det han har.

Ifrån total likgiltighet inför skaffandet av kärnfamilj har det blivit en liten idyll. Med barn som är kopior av vuxna människor. Skapade utav den renaste kärlek.