tunde

Auditions för spexet. Dag 1 avklarad.

Joje säger:
Om folk fortsätter vara lika bra kommer jag dö av lycka imorgon

Jag vet inte vad jag ska säga. Nej, bara. Jag kommer inte dö av lycka. Det är helt absurt hur intrycken man får gör en så himla trött! Jag kan känna många både bra och dåliga saker inför en ny auditiondag imorgon och ett castingmöte. Men det är fan inte lycka.

Och visst är det lite fascinerande hur en intrycksfull dag kan göra en så sårbar? De dagar jag jobbat/varit på praktik och som har varit väldigt psykiskt påfrestande eller ett jag verkligen har blivit berörd, de dagarna slutar så fort jag kommer från jobbet. Eller liksom, resten av dagen är förstörd. Det finns inget annat man kan göra den dagen, resten av timmarna är bara tid man går runt som ett skal utan några känslor på insidan. Och om man väl känner några känslor så kommer de bara fram som förvirrande och frustrerade tårar. Samma effekt får man efter en dag på audition.

Nej. Det är fan inte lycka.

Dunkar huvudet i väggen. Ska nog dunka huvudet i sängen istället.