You can't always sleep
Verklighetens folk, säger Hägglund. Arbetare, med villa, volvo, vovve, som stilla sköter sina jobb och går hem för att laga middag till barnen. Det är Ni, Verklighetens folk, som är stöttepelare i vårt samhälle!
Min verklighet är inte den han talar om, men för att jag ska få ihop det så måste jag sköta mitt jobb efter schema, mina studier enligt en tidsplan och matlagningen i hålrummen mellan jobb och plugg. Skatt på de få tusenlappar jag tjänar under året. Jag bidrar, jag är också en stöttepelare. Rutinerna är ett måste, korthuset kommer annars att falla som de röda krigarna i Alice in Wonderland.
Min verklighet är inte den han talar om, men för att jag ska få ihop det så måste jag sköta mitt jobb efter schema, mina studier enligt en tidsplan och matlagningen i hålrummen mellan jobb och plugg. Skatt på de få tusenlappar jag tjänar under året. Jag bidrar, jag är också en stöttepelare. Rutinerna är ett måste, korthuset kommer annars att falla som de röda krigarna i Alice in Wonderland.
I helgen befann jag mig i alkoholens lummiga dimma i nästan 10 timmar på rad. Med ett magiskt glas som aldrig tog slut. Odödlig. Orädd. Inte likt mig i en ny grupp. Den självmedvetna, kritiska självbilden fick en käftsmäll och drog och lämnade mig ensam med mig och massa nya ansikten. Borde göra det oftare. Som en av verklighetens folk lämnade jag verkligheten för natten. Verklighetsflykt. Nu försöker jag plocka upp spillrorna av det jag söp bort och plocka ihop mitt liv igen, sätta tidsplan och rutiner för att göra det jag måste. För det är tyvärr min verklighet.
Kommentarer
Trackback
