tunde

Valet närmar sig i stadig takt och jag står förvirrad och velig. Fram tills nyligen när jag insett att i år är första Sverigevalet jag får delta i har jag haft en ganska stadig åsikt om vad jag anser och vilket parti som minst krockar med mina åsikter. Men nu har jag börjat tänka om lite... Stämmer det att man är vänster som ung och höger som vuxen?

Men när jag läser och reflekterar, tänker på mitt idealsamhälle finner jag något osmakligt i den blå politiken. Och när jag läser i tidningar och uttalandet äcklas jag av de röda. I alla fall Sahlin. Det blir lite pest eller kolera.

Jag fasar inför vad dagens politik har blivit. Vanligt folk häver ur sig att de moderaternas politiker i alla fall kan stå för deras höga löner och att deras politik stödjer möjligheten till feta bonusar och "hushållsnära tjänster", medan sossarna är dubbelmoraliga så det bara skriker om det. Utnyttjar de förmåner som de egentligen vill ta bort bara för att de kan. Hur kan man rösta på ett parti som lever emot sin ideologi, frågar de då.

På ett sätt kan jag hålla med. Men på ett sätt säger jag emot. Dagens politiker kommer bete sig på ett sånt sätt, deras liv kommer alltid vara utstuderat och minsta lilla benrest från garderoben hängas ut. Vad de gör på sin fritid vill jag faktiskt inte bry mig om. Det handlar inte om var några få personer i Sverige gör. Det handlar om vad de kan ge oss genom deras yrke. Det ska kunna finnas möjligheter för alla att kunna få samma chans, samma möjlighet till en kvalitetsutbildning, en trygg och säker vård och att aldrig behöva hamna utanför i samhället.

Politiken har förändrats till en popularitetstävling. Retorik har ersatts med smutskastning.
Inte konstigt att folk inte orkar engagera sig...