Det ligger i orden
Emma berättade igår om en kortfilm hon sett på en genusvetenskapsföreläsning, där en man hade ett förhållande med en uppblåsbar docka. I filmen gruppvåldtogs dockan brutalt av flera män som även använde föremål. I slutet av våldtäckten sprack dockans underliv, luften pyste ut och de lämnade henne på golvet, förstörd, förbrukad, dödad. Mannen som hade förhållandet med dockan kom in och grät över den sargade plasten.
Tysta satt vi och lyssnade, förfärade och äcklade. Det är symboliken som skapas som är otäck.
Symboler ger fler perspektiv i tillvaron, ytterligare ett djup i känslan och konsten. Men det kan även användas som ett vapen där konsekvenserna påverkar en hel population.
Som stolt blattesvensk tycker jag faktiskt om svenska flaggan även fast jag inte är kristen som i "tror på Gud" eller har förfäder som varit vikingar. Jag står gärna och hejar på Sverige för full lunga i en fotbollsmatch, med en målad svensk flagga på kinden. Trots att ensam är stark och individualism söker vi oss till en gemenskap. Flaggan, liksom nationaldagen, nationalsången, är för mig ett kulturarv (till en kultur jag förvisso inte är född i).
Den nya symboliken för den svenska flaggan sägs hela tiden vara främlingsfientlighet. Jag envisas med att tro att bara en minoritet av Sveriges befolkning går runt med flaggor och skriker elaka saker om nysvenskar. Och jag envisas med att tro att bara några få av nysvenskarna bränner svenska flaggor (kallas naivitet). Därför har jag svårt att uppleva den rasistiska symboliken som den svenska flaggan tydligen sprider i den kvantitet att en ny flagga är önskvärd.
S-U-B kommer med flaggförslag på nationaldagen. Kreativiteten ska flöda, nya flaggor ska sys och uppmärksammas. Svenska flaggan som den är nu är nämligen förstörd av en kritisk minoritetsgrupp, nationalism har likaställts med nazism och det går inte längre att ha en flagga som representerar kristendomen i ett numera icke-homogent kristet land, som har varit symbolen på erövringståg när vi inte längre krigar.
Har svårt att hitta en ståndpunkt. Vill hålla fast vid att symboler för Sverige inte alls är jämställt med främlingsfientlighet. Det gäller väl bara att välja hur man ska tolka symboliken. Efter att man rev stora delar av de islamska kvarlämningarna i Andalusien ångrade man ju sig, det var ett kulturarv och inget uttalade för vilken religion som var mest representerad i Spanien. Är det så odemokratiskt att ha en flagga från medeltiden som symbol? Eller är jag så trångsynt att jag inte ser misshandeln av Svenska flaggan och vad den faktiskt definierar i dagens samhälle?
Tysta satt vi och lyssnade, förfärade och äcklade. Det är symboliken som skapas som är otäck.
Symboler ger fler perspektiv i tillvaron, ytterligare ett djup i känslan och konsten. Men det kan även användas som ett vapen där konsekvenserna påverkar en hel population.
Som stolt blattesvensk tycker jag faktiskt om svenska flaggan även fast jag inte är kristen som i "tror på Gud" eller har förfäder som varit vikingar. Jag står gärna och hejar på Sverige för full lunga i en fotbollsmatch, med en målad svensk flagga på kinden. Trots att ensam är stark och individualism söker vi oss till en gemenskap. Flaggan, liksom nationaldagen, nationalsången, är för mig ett kulturarv (till en kultur jag förvisso inte är född i).
Den nya symboliken för den svenska flaggan sägs hela tiden vara främlingsfientlighet. Jag envisas med att tro att bara en minoritet av Sveriges befolkning går runt med flaggor och skriker elaka saker om nysvenskar. Och jag envisas med att tro att bara några få av nysvenskarna bränner svenska flaggor (kallas naivitet). Därför har jag svårt att uppleva den rasistiska symboliken som den svenska flaggan tydligen sprider i den kvantitet att en ny flagga är önskvärd.
S-U-B kommer med flaggförslag på nationaldagen. Kreativiteten ska flöda, nya flaggor ska sys och uppmärksammas. Svenska flaggan som den är nu är nämligen förstörd av en kritisk minoritetsgrupp, nationalism har likaställts med nazism och det går inte längre att ha en flagga som representerar kristendomen i ett numera icke-homogent kristet land, som har varit symbolen på erövringståg när vi inte längre krigar.
Har svårt att hitta en ståndpunkt. Vill hålla fast vid att symboler för Sverige inte alls är jämställt med främlingsfientlighet. Det gäller väl bara att välja hur man ska tolka symboliken. Efter att man rev stora delar av de islamska kvarlämningarna i Andalusien ångrade man ju sig, det var ett kulturarv och inget uttalade för vilken religion som var mest representerad i Spanien. Är det så odemokratiskt att ha en flagga från medeltiden som symbol? Eller är jag så trångsynt att jag inte ser misshandeln av Svenska flaggan och vad den faktiskt definierar i dagens samhälle?
Kommentarer
Trackback
