.. so brokenhearted
Fikasamtalen, fyllesnacket och vardagskonversationerna.
Det talade språket är vackert eftersom det är flyktigt. Lynnigt och manipulerande. Muntliga konversationer är inte förevigade, de går inte att hänvisa till. Det går inte att googla dem för att se att de är rättuppfattade i efterhand. Men det är praktiskt, essensen behöver aldrig förändras, det är bara att ändra lite anekdoter eller ord beroende på vad situationen kräver. Och en bra minnesramsa för att komma ihåg. Gärna med rim och söta liknelser. Som vandraren som går från socken till socken och berättar samma historia men ändrar nyanserna. Det finns många versioner av "vad tycker du om vädret idag?"-konversationen.
Skriften förevigar. Skriften ger oss möjlighet att permanent kunna se en del av en individ, en händelse eller ett samhälle och därefter kunna dra alla andra delar under generaliseringens kam. Den bevarade skriften hånas, refereras tid, analyseras och antingen förkastas eller hyllas. Ser vi hela sanningen i Gamla Testamentet? Skulle vandraren berätta sagan om judarna och Jesus annorlunda i dagens samhälle? Är Gud en vandrare som efter varje nystartad religion som fått fotfäste överger sina lärjungar med framtidens föråldrade kunskap men eventuellt lagar? Uppdatera.
Mina texter ger en nyans av mig. Den nyans jag väljer att förmedla för tillfället. Den del av mig jag behöver framhäva för att kunna förskjuta en annan. Jag skriver av sorg, lycka, frustration, för att bearbeta eller förtränga. Önskar att jag skulle kunna i vått och torrt stå för varenda rad, dygnet runt, men det kan jag inte. Min skrift är som mitt tal; även om det är printat är det redigerbart. Även om det går att googla är det inte definierbart.
Det talade språket är vackert eftersom det är flyktigt. Lynnigt och manipulerande. Muntliga konversationer är inte förevigade, de går inte att hänvisa till. Det går inte att googla dem för att se att de är rättuppfattade i efterhand. Men det är praktiskt, essensen behöver aldrig förändras, det är bara att ändra lite anekdoter eller ord beroende på vad situationen kräver. Och en bra minnesramsa för att komma ihåg. Gärna med rim och söta liknelser. Som vandraren som går från socken till socken och berättar samma historia men ändrar nyanserna. Det finns många versioner av "vad tycker du om vädret idag?"-konversationen.
Skriften förevigar. Skriften ger oss möjlighet att permanent kunna se en del av en individ, en händelse eller ett samhälle och därefter kunna dra alla andra delar under generaliseringens kam. Den bevarade skriften hånas, refereras tid, analyseras och antingen förkastas eller hyllas. Ser vi hela sanningen i Gamla Testamentet? Skulle vandraren berätta sagan om judarna och Jesus annorlunda i dagens samhälle? Är Gud en vandrare som efter varje nystartad religion som fått fotfäste överger sina lärjungar med framtidens föråldrade kunskap men eventuellt lagar? Uppdatera.
Mina texter ger en nyans av mig. Den nyans jag väljer att förmedla för tillfället. Den del av mig jag behöver framhäva för att kunna förskjuta en annan. Jag skriver av sorg, lycka, frustration, för att bearbeta eller förtränga. Önskar att jag skulle kunna i vått och torrt stå för varenda rad, dygnet runt, men det kan jag inte. Min skrift är som mitt tal; även om det är printat är det redigerbart. Även om det går att googla är det inte definierbart.
Kommentarer
Trackback
