Mr. Darcy in my bag
- Next to being married, a girl likes to be crossed in love a little now and then. It is something to think of, and gives her a sort of distinction among her companions.
- And that put paid to it. I wonder who first discovered the power of poetry in driving away love?
- I thought that poetry was the food of love.
- Of a fine stout love, it may. But if it is only a vague inclination I'm convinced one poor sonnet will kill it stone dead
- You can now have nothing farther to say. You have insulted me in every possible method. I must beg to return to the house.'
- I know that you could be neither happy nor respectable, unless you truly esteemed your husband; unless you looked up to him as a superior [..] My child, let me not have the grief of seeing you unable to respect your partner in life. You know not what you are about.
Dryga 5 timmar idag har jag spenderat framför datorn och sugit upp varenda minut, sekund av Pride and Prejudice. Filmen har jag sett några gånger om året, boken har jag läst säkerligen varannan månad sedan jag köpte boken 07 tror jag. Idag har jag stirrat mig genom serien som blev inspelad 1995 med Collin Firht som Mr. Darcy och jämfört honom med 2005s Matthew Macfadyen, jämfört Keira Knightley med Jennifer Ehle.
Knightley har verkligen tagit efter Ehles uttryck! Och Ehles tolkning av den ödmjuka Elizabeth Bennet är bättre tycker jag, Knightley spelar främst cynisk och gråtmild.
Macfadyen är snyggare, längre, arrogant på ett mer ödmjukt sätt, han är min favoritDarcy. Alla gånger.
Och Mr Collins! Herregud, vilket slisk! Collins ska vara klumpig, underlig, fumlig och opassande.
Och dessutom är de verkligen inte så oartiga i boken som de var i 95-serien. Som om Mr. Darcy skulle bara lämnat Mr. Collins på balen i Netherfield. Och nog för att Miss Bingley är en subba, men så himla otäck är hon inte.
Filmen och boken får mig att längta efter mer, jag vill veta så mycket mer, leva genom deras ögon, känslor, framtiden. Hur många barn får Elizabeth och Darcy? Hur går det med Kitty? Även fast man inte får veta så mycket om detta i serien så berör den mig djupare i handling än filmen gör. Förståelsen för karaktärernas känslor och liv blir mycket tydligare, mycket närmre.
Drömmer mig bort till en romantisk tid. Till en Mr. Darcy som i vita kläder dyker ner i sjön. Sexigt.
- And that put paid to it. I wonder who first discovered the power of poetry in driving away love?
- I thought that poetry was the food of love.
- Of a fine stout love, it may. But if it is only a vague inclination I'm convinced one poor sonnet will kill it stone dead
- You can now have nothing farther to say. You have insulted me in every possible method. I must beg to return to the house.'
- I know that you could be neither happy nor respectable, unless you truly esteemed your husband; unless you looked up to him as a superior [..] My child, let me not have the grief of seeing you unable to respect your partner in life. You know not what you are about.
Dryga 5 timmar idag har jag spenderat framför datorn och sugit upp varenda minut, sekund av Pride and Prejudice. Filmen har jag sett några gånger om året, boken har jag läst säkerligen varannan månad sedan jag köpte boken 07 tror jag. Idag har jag stirrat mig genom serien som blev inspelad 1995 med Collin Firht som Mr. Darcy och jämfört honom med 2005s Matthew Macfadyen, jämfört Keira Knightley med Jennifer Ehle.
Knightley har verkligen tagit efter Ehles uttryck! Och Ehles tolkning av den ödmjuka Elizabeth Bennet är bättre tycker jag, Knightley spelar främst cynisk och gråtmild.
Macfadyen är snyggare, längre, arrogant på ett mer ödmjukt sätt, han är min favoritDarcy. Alla gånger.
Och Mr Collins! Herregud, vilket slisk! Collins ska vara klumpig, underlig, fumlig och opassande.
Och dessutom är de verkligen inte så oartiga i boken som de var i 95-serien. Som om Mr. Darcy skulle bara lämnat Mr. Collins på balen i Netherfield. Och nog för att Miss Bingley är en subba, men så himla otäck är hon inte.
Filmen och boken får mig att längta efter mer, jag vill veta så mycket mer, leva genom deras ögon, känslor, framtiden. Hur många barn får Elizabeth och Darcy? Hur går det med Kitty? Även fast man inte får veta så mycket om detta i serien så berör den mig djupare i handling än filmen gör. Förståelsen för karaktärernas känslor och liv blir mycket tydligare, mycket närmre.
Drömmer mig bort till en romantisk tid. Till en Mr. Darcy som i vita kläder dyker ner i sjön. Sexigt.
Kommentarer
Trackback
