Ordlek
Över en kaffe funderade vi på varför vi söker människors bekräftelse. Kanske inte bekräftelse från alla människor, men jag kan utan större bekymmer berätta att jag vill att min mamma, pappa, mormor och syster ska vara stolta över mig. Det är definitivt inte några som jag vill göra besvikna. Jag vill ha deras acceptans av mitt handlande.
Varför
Ganska snart reflekterades det över att vi behöver känna oss accepterade av en grupp människor, ni vet den hederliga flockdjurproceduren. Vi behöver känna oss tillhöriga för att kunna fungera.
Ur detta kom en ny synvinkel. Kanske vi inte behöver känna oss tillhöriga i en grupp, det kanske inte för den typen av acceptans vi söker bekräftelse. Utan varandra är vi svaga och kan inte få igenom våra önskningar. Jag vill att min mamma, pappa, mormor och syster ska hjälpa mig att nå mina önskningar, att det ska bli deras öskningar, då är det lättare att uppfylla dem. Och då behöver de bekräfta mina idéer. Vi behöver varandra för att fungera. En välsmord kedja, ett oändligt hav med vågor, vattendroppe efter vattendroppe som maler sin väg genom sten. Vackert.
Eller ren manipulation.
Varför
Ganska snart reflekterades det över att vi behöver känna oss accepterade av en grupp människor, ni vet den hederliga flockdjurproceduren. Vi behöver känna oss tillhöriga för att kunna fungera.
Ur detta kom en ny synvinkel. Kanske vi inte behöver känna oss tillhöriga i en grupp, det kanske inte för den typen av acceptans vi söker bekräftelse. Utan varandra är vi svaga och kan inte få igenom våra önskningar. Jag vill att min mamma, pappa, mormor och syster ska hjälpa mig att nå mina önskningar, att det ska bli deras öskningar, då är det lättare att uppfylla dem. Och då behöver de bekräfta mina idéer. Vi behöver varandra för att fungera. En välsmord kedja, ett oändligt hav med vågor, vattendroppe efter vattendroppe som maler sin väg genom sten. Vackert.
Eller ren manipulation.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Din blogg är ju skitbra!!
Trackback
