where all men have gone before

Förakt blandas med kärlek. Överlägsenhet och hat. Vilken näring ger det till kärleken? Kan du någonsin förlåta det som inte bör ursäktas? Kan du anklaga någon för att leva, beskylla klockan för att ticka... När du inte kan det, kan du då förlåta det som inte förlåtas kan.

Kan du någonsin förändra dig själv och dina känslor. Minimera dig själv för att radera överlägsenheten. Acceptera det föraktbara som din like.

Du är inte först. Du har aldrig varit det, och kommer aldrig bli det. Du är alltid sekundär. Minst.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0