Ormar
Jag upplever en transition idag. Transition. Jag avskydde detta ord och tyckte att Jean Piagets ackommodation och assimilation var bättre, mer förklarande. Men efter något år inkluderades transition i mitt vokabulär och plötsligt genomgår jag nu en transition utan dess like.
På ett ögonblick har mitt liv tagit en vändning. Något nytt krävs av mig, något jag aldrig tidigare gjort. Att jag ska börja utöva den profession jag studerat i några år till är inte riktigt där skon klämmer. Mitt jobb kommer gå bra. Jag kommer inte döda några patienter, det är jag nästan helt säker på. Nej. Jag ska jobba. Jag kan nu inte kryssa i rutan för “student” utan jag är nu “inkomsttagare” och det är en annan inkomst än CSN. Alltså.. Va? Det har på något sätt undkommit mig att jag kommer få en inkomst för mitt jobb. Och att det är det enda jag ska göra. Men alltså… Va? Jag är klar. Klar. Färdig. Slut. Jobba. Pension. Död.
Mitt liv är inte längre som det var igår. Igår var jag student. Jakten på högskolepoängen är slut. Nu är jag något helt annat. Jag ömsar skinn, och det går snabbt och kanske inte min nya hud är tillräckligt mogen och jag blir extra sårbar. På måndag börjar första dagen som vuxen, mitt jobb som kanske kommer bli den arbetsplats där jag arbetat heltid som längst. Sjukt läskigt.
