Drömmare
Jag är en drömmare. I ett bibliotek sitter jag och ska fokusera, tänka på konkreta saker, statisktik, adekvata beskrivningar och generaliserbara resultat. Jag ska handla, agera och genomföra. Aktivt. Jag ska vara aktiv. Och handla.
Troligtvis är jag väl galet bortskämd, jag vill inte göra det, minsta lilla motgång får mig att växla fönster på datorn, gömma mitt ansikte i mina händer och låta mig flyta bort i den drömmande musik som ljuder i mina öron. Alla andra sitter runt om mig och gör det de ska, kanske de besväras av inre demoner också, eller är de robotar som gör det de ska. Det vet jag inte och jag bryr mig inte. De finns bara till för att fylla ett behov i mitt liv, de finns där för att jag inte ska glömma bort att jag inte är den enda människa på jorden med drömmar och ambitioner, men jag vet inte. Vet inte riktigt om jag tror på det där.
Utanför har träden börjat sträcka på sina ryggar lite och njuter i solen, det verkar som att grenarna lyfter upp sig och försöker känna på himlen, den som idag är underbart blå och blir en fantastisk bakgrund mot alla andra färger som finns utanför fönstret. Det skapar en vacker kontrast och den mossbruna marken ser nästan grön ut, kanske för att jag inbillar mig, kanske för att jag vet att när himlen varit blå tillräckligt länge och solen lyst på några timmar till kommer det vara helt klargrönt. Kanske därför jag redan ser det fast det inte riktigt är så. Jag vet vad som väntar mig snart. När detta mörker har tagit slut. Den blå himlen visar vad jag längtar efter.
Mörkret i min värld kommer aldrig ta slut ifall jag inte slutar drömma för några dagar, jag måste vara i verkligheten några dagar till och agera aktivt, handla aktivt. Planera min tid och inte försvinna in i en liten drömvärld där jag tittar på himlen hela dagen eller sitter en varm sommarnatt och tittar på stjärnorna. För att kunna göra detta måste jag fokusera men det är svårt så svårt och jag vill inte! Det är där jag mår bra och jag vill bara älska hela dagen, för att jag kan, för att det går, för att det är allt.
Troligtvis är jag väl galet bortskämd, jag vill inte göra det, minsta lilla motgång får mig att växla fönster på datorn, gömma mitt ansikte i mina händer och låta mig flyta bort i den drömmande musik som ljuder i mina öron. Alla andra sitter runt om mig och gör det de ska, kanske de besväras av inre demoner också, eller är de robotar som gör det de ska. Det vet jag inte och jag bryr mig inte. De finns bara till för att fylla ett behov i mitt liv, de finns där för att jag inte ska glömma bort att jag inte är den enda människa på jorden med drömmar och ambitioner, men jag vet inte. Vet inte riktigt om jag tror på det där.
Utanför har träden börjat sträcka på sina ryggar lite och njuter i solen, det verkar som att grenarna lyfter upp sig och försöker känna på himlen, den som idag är underbart blå och blir en fantastisk bakgrund mot alla andra färger som finns utanför fönstret. Det skapar en vacker kontrast och den mossbruna marken ser nästan grön ut, kanske för att jag inbillar mig, kanske för att jag vet att när himlen varit blå tillräckligt länge och solen lyst på några timmar till kommer det vara helt klargrönt. Kanske därför jag redan ser det fast det inte riktigt är så. Jag vet vad som väntar mig snart. När detta mörker har tagit slut. Den blå himlen visar vad jag längtar efter.
Mörkret i min värld kommer aldrig ta slut ifall jag inte slutar drömma för några dagar, jag måste vara i verkligheten några dagar till och agera aktivt, handla aktivt. Planera min tid och inte försvinna in i en liten drömvärld där jag tittar på himlen hela dagen eller sitter en varm sommarnatt och tittar på stjärnorna. För att kunna göra detta måste jag fokusera men det är svårt så svårt och jag vill inte! Det är där jag mår bra och jag vill bara älska hela dagen, för att jag kan, för att det går, för att det är allt.
Kommentarer
Trackback
