tunde

Vissa dagar står allting stilla. Det är konstigt hur långsamt det är. Tiden att skriva några ord på datorn känns som timmar, mina fingrar som vanligtvis rör sig snabbt över tangentbordet känns som stelfrusna pinnar. I mitt bröst slår mitt hjärta hårt för allting jag vill och känner, men min kropp och mina tankar tar sig inte långt. Jag ska iväg och vara aktiv idag, ikväll, social och energisk, men.

Jag bär ett bagage som tynger ner varje steg jag tar och jag kan inte släppa den last som vilar på min rygg. Bagaget är inte ett historisk av de fel och missar jag gjort, nej dessa kan jag leva med. Det är ett framtidets bagage med saker som behöver göras. Städa. Herrejävlar jag måste verkligen städa. Plocka upp kläderna ur tvättsäckarna som legat på golvet längre än vad jag vågar erkänna, snart är det ju dags att tvätta igen. Skolan behöver jag kanske inte kommentera.
Reflektionen i min datorskärm visar en fortfarande blå himmel med några fluffiga vita moln. Jag hör fågelsång. Det jag behöver är att berusas, bli hög, så jag slipper bära allt på mina axlar. Jag har lite träningsvärk från att ha blivit nerslagen för många gånger igår.