tunde

Jag klarar inte allt, jag kan inte flyga. Människor tynger ned mig.

Lidande har varit dagens tema. Förväntningar på människor, förväntningar på sig själv, leva upp till det ideal och det värde man tillsätter sig själv, bibehålla självbilder. Lidande är en del av alla människors liv, men alla upplever det olika. Det uttrycks olika hos alla människor. Olika orsaker orksakar lidande. Men det är en naturlig del. Vem har sagt att livet ska vara enkelt? Sa någon till dig, där i livmodern, att du kunde förvänta dig ett liv med lycka och välgång? När livmoderkakan försörjde dig, sa någon att du då fick äta kakan och behålla den?
Inte?
Nej... Med en Gud som älskar alla kanske lidande är en kontradiktion.

Liksom inkräktare i våra kroppar stör systemet besväras vi av motgångar och nederlag. Liksom lymfocyter utvecklar strategiska försvar inför nästa gång skapar vi murar kring oss. Bubblor. Hårda som hälar. Utvecklar antikroppar för att slippa besvikelse.

I min värld av naivitet hopppas jag att gränserna mellan dig och mig försvinner och att vi enas. Vi andas alla samma luft, men ibland undrar jag....
Jag kommer inte flyga i denna värld.