Pulserande

Och två veckor innan examen, sista sluttampen kvar, så bryts barriären och floder av tårar skapar fåror i ett relativt nyvaket ansikte. Det smakar inte lika salt som jag minns det.
Och två veckor innan, bland de viktigaste dagarna i mitt verkliga liv, vinner mina känslor som vanligt kampen mot verkligheten. Tanken kommer inte ens tillräckligt långt för att jag ska kunna uttrycka den i ljud, jag tappar talet och blir lämnad gapandes, runda läppar.
Som att springa in i en vadderad vägg.
Min huvud är som ett bollhav med bomull.
Trycket på skallbenet. Dunkar.
Dunk.
All energi går åt  till mina icke-tankar och jag orkar knappt röra mig ur sängen.

Why don't you call me, what we both know, what I am.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0