tunde

Alla känslor är sanna när de känns. De är sanna för det egna jaget, i alla fall för en stund. Sedan kanske de inte överrensstämmer med verkligheten men upplevelser är trots allt lika sanna. Det är svårt att säga vad i verkligheten som är verkligt eller inte. Det finns mycket subjektivitet.

Så när allting känns skit och orättvist, när jag är ett offer av samhället och andra människor, då är det för mig, en del av mig, sant. Måhända att jag vet att min känsla tänjer aaaaningen på den verklighet jag vet är verklig, men det blir trots allt summan av alla intryck jag har.

Det blir svårare att hålla kontakten. Jag vill be om mer men vågar inte, det vore orätt. Jag behöver mer, men kan inget kräva. Jag vill åtminstånde ha ett andetag, ett hjärtslag.