Världen anropar.

When ever it's real.

Kontakt med verkligheten, världen. Ensam i en sal full med människor, ensam och isolerad. Men ögonkontakt, en hälsning, kan göra det på riktigt. Bekräfta andras excistens, bekräfta sin egen.

Alla liknelser det går att göra. Det sociala samspelet mellan människor kan liknas vid både atomer, där atomerna ibland möts, bildar molekyler och delar elektroner för att sedan skiljas åt igen, eller med planeter, solsystem och rörelserna i oregelbundna mönster. Livet är allt för mycket som en skärm och vi filtrerar både vad vi ser, vad vi vill se och hur vi ser det. Samma sak med vår hörsel. Vi leker storebror till oss själva.

Men att låta sig slutas totalt av någon annan, en kort stund, andas samma luft och röra sig i samma rytm. Då blir allting riktigt intimt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0