Trottoarkanten.
När jag tror på min verklighet lever jag ett liv som inte finns. Lever på inbillad tid och energi. Inbillad ork. Det blir alltid lite extra spänning när jag får uppleva korta ögonblick som timmar långa, dansa eller när jag flyger fram istället för att gå. Jag har frihet när jag går igenom väggar.
Sedan kommer de tillfällen när jag går in i väggen men inte genom den. Slår i, huvudvärk och fruktansvärt yr.
Kallet till den verklighet jag inte tror på dyker upp ibland och jag är då inte längre den flygande superhjälten, utan slår snarare mitt ansikte blodigt mot en trottoarkant. Energinivån ligger på 0 och jag behöver starta om. Sätta stopp och skapa mig en ny startbana, där jag kan åter ta sats för att komma upp i luften.
Först ska jag bara ta mig igenom alla känslor som tynger mig ner.
Så att min verklighet kan bli verklig! Och jag kan fortsätta dansa!
Sedan kommer de tillfällen när jag går in i väggen men inte genom den. Slår i, huvudvärk och fruktansvärt yr.
Kallet till den verklighet jag inte tror på dyker upp ibland och jag är då inte längre den flygande superhjälten, utan slår snarare mitt ansikte blodigt mot en trottoarkant. Energinivån ligger på 0 och jag behöver starta om. Sätta stopp och skapa mig en ny startbana, där jag kan åter ta sats för att komma upp i luften.
Först ska jag bara ta mig igenom alla känslor som tynger mig ner.
Så att min verklighet kan bli verklig! Och jag kan fortsätta dansa!
Kommentarer
Trackback
