tunde

Min egen förmåga till empati ifrågasätts titt som tätt när jag blir arg. Saknas den mängd förståelse för andras mående, är min egen tillvaro så mycket viktigare att jag kan ta in andras känslor men sedan inte riktigt bry mig? Irritationen gör mig mest  arg och det är svårt att rikta ilskan på rätt sak. Det projeceras åt alla möjliga håll. Och frågor som är så mycket större försvinner i min egoism. Analysen av mina reaktioner leder till skuld, men främst skam över min egen oförmåga. Och återigen handlar det om själviska självbilder. Moralen inskränks till hur jag upplever mig själv  en situation med en annan människa i nöd och inte till hur människan i nöd kan bli hjälp.