tunde

Känslor av en icke tillfredsställande situation yttrar sig enkelt som frustration. Den enklaste vägen ut är ilska som projiceras på närmast lämpliga person och jag blir därigenom skuldfri. Det är i mina känslostormar inte mitt fel att jag är upprörd. Jag vänder och vrider sedan på situationen, och inser att kanske är det mitt fel? Kanske är något jag behöver arbeta på lite, för att bli en bättre medmänniska och enklare att ha att göra med? 

Lugnet lägger sig.

När ytterligare en situation uppstår och missnöjet ökar läggs tidigare otillräcklighet på den nya och det blir svårare att arbeta bort, och jag blir till en martyr. För varje gång blir jag mer och mer en martyr samtidigt som jag blir skurken.

Och så undrar jag varför jag är trött.