you've just been served.
Skjuter upp mitt liv. Går genom gråa dagar. Väntar på silverfatet.
Dubbelt upp.
Jag hade glömt bort dig fast du var där, fast du ändå inte var det.
Alla energier som strålar ut, olika beroende på humör och tankar. Jag är som ett magnetfält som hela tiden byter riktigt pågrund av utomstående krafter. Blås svagt på min kind och förändra mitt liv i ett ögonblick.
Alla energier som strålar ut, olika beroende på humör och tankar. Jag är som ett magnetfält som hela tiden byter riktigt pågrund av utomstående krafter. Blås svagt på min kind och förändra mitt liv i ett ögonblick.
En fel sida.
Alla känslor är sanna när de känns. De är sanna för det egna jaget, i alla fall för en stund. Sedan kanske de inte överrensstämmer med verkligheten men upplevelser är trots allt lika sanna. Det är svårt att säga vad i verkligheten som är verkligt eller inte. Det finns mycket subjektivitet.
Så när allting känns skit och orättvist, när jag är ett offer av samhället och andra människor, då är det för mig, en del av mig, sant. Måhända att jag vet att min känsla tänjer aaaaningen på den verklighet jag vet är verklig, men det blir trots allt summan av alla intryck jag har.
Det blir svårare att hålla kontakten. Jag vill be om mer men vågar inte, det vore orätt. Jag behöver mer, men kan inget kräva. Jag vill åtminstånde ha ett andetag, ett hjärtslag.
Så när allting känns skit och orättvist, när jag är ett offer av samhället och andra människor, då är det för mig, en del av mig, sant. Måhända att jag vet att min känsla tänjer aaaaningen på den verklighet jag vet är verklig, men det blir trots allt summan av alla intryck jag har.
Det blir svårare att hålla kontakten. Jag vill be om mer men vågar inte, det vore orätt. Jag behöver mer, men kan inget kräva. Jag vill åtminstånde ha ett andetag, ett hjärtslag.
Världen anropar.
When ever it's real.
Kontakt med verkligheten, världen. Ensam i en sal full med människor, ensam och isolerad. Men ögonkontakt, en hälsning, kan göra det på riktigt. Bekräfta andras excistens, bekräfta sin egen.
Alla liknelser det går att göra. Det sociala samspelet mellan människor kan liknas vid både atomer, där atomerna ibland möts, bildar molekyler och delar elektroner för att sedan skiljas åt igen, eller med planeter, solsystem och rörelserna i oregelbundna mönster. Livet är allt för mycket som en skärm och vi filtrerar både vad vi ser, vad vi vill se och hur vi ser det. Samma sak med vår hörsel. Vi leker storebror till oss själva.
Men att låta sig slutas totalt av någon annan, en kort stund, andas samma luft och röra sig i samma rytm. Då blir allting riktigt intimt.
Kontakt med verkligheten, världen. Ensam i en sal full med människor, ensam och isolerad. Men ögonkontakt, en hälsning, kan göra det på riktigt. Bekräfta andras excistens, bekräfta sin egen.
Alla liknelser det går att göra. Det sociala samspelet mellan människor kan liknas vid både atomer, där atomerna ibland möts, bildar molekyler och delar elektroner för att sedan skiljas åt igen, eller med planeter, solsystem och rörelserna i oregelbundna mönster. Livet är allt för mycket som en skärm och vi filtrerar både vad vi ser, vad vi vill se och hur vi ser det. Samma sak med vår hörsel. Vi leker storebror till oss själva.
Men att låta sig slutas totalt av någon annan, en kort stund, andas samma luft och röra sig i samma rytm. Då blir allting riktigt intimt.
