verbalt.

........
..
.....
....
......
.

?.
????.
??!
!!!!!!!
?

Raderar

Rymden.
När gränserna försvinner, två blir en, var den ena börjar och den andra slutar är oklart. I rymden smälter två kroppar och två sinnen ihop till ett. Flyter ut som kvicksilver på golvet, atomer som delar elektroner och bildar en molekyl.
Det är när två medvetanden slutar upphöra separat och det den ena tänker överförs till den andra, när du känner kittlingen på min fot på din fot.
Det är rymden.
Det är döden.

Pulserande

Och två veckor innan examen, sista sluttampen kvar, så bryts barriären och floder av tårar skapar fåror i ett relativt nyvaket ansikte. Det smakar inte lika salt som jag minns det.
Och två veckor innan, bland de viktigaste dagarna i mitt verkliga liv, vinner mina känslor som vanligt kampen mot verkligheten. Tanken kommer inte ens tillräckligt långt för att jag ska kunna uttrycka den i ljud, jag tappar talet och blir lämnad gapandes, runda läppar.
Som att springa in i en vadderad vägg.
Min huvud är som ett bollhav med bomull.
Trycket på skallbenet. Dunkar.
Dunk.
All energi går åt  till mina icke-tankar och jag orkar knappt röra mig ur sängen.

Why don't you call me, what we both know, what I am.


Smutsig moral

När livet är rosa, fluffigt, vackert, problemfritt, då tänker vi, dumma människor, att det börjar bli långtråkigt. Och så skapar vi oss problem och ångest. Gräl, vandalism, kriminalitet. Våld, svek och skuld.
Människor är dumma i huvudet. Vi är jordens skam och borde inte få finnas.
Kollektiv avrättning är lösningen.

Anti kroppar.

Jag klarar inte allt, jag kan inte flyga. Människor tynger ned mig.

Lidande har varit dagens tema. Förväntningar på människor, förväntningar på sig själv, leva upp till det ideal och det värde man tillsätter sig själv, bibehålla självbilder. Lidande är en del av alla människors liv, men alla upplever det olika. Det uttrycks olika hos alla människor. Olika orsaker orksakar lidande. Men det är en naturlig del. Vem har sagt att livet ska vara enkelt? Sa någon till dig, där i livmodern, att du kunde förvänta dig ett liv med lycka och välgång? När livmoderkakan försörjde dig, sa någon att du då fick äta kakan och behålla den?
Inte?
Nej... Med en Gud som älskar alla kanske lidande är en kontradiktion.

Liksom inkräktare i våra kroppar stör systemet besväras vi av motgångar och nederlag. Liksom lymfocyter utvecklar strategiska försvar inför nästa gång skapar vi murar kring oss. Bubblor. Hårda som hälar. Utvecklar antikroppar för att slippa besvikelse.

I min värld av naivitet hopppas jag att gränserna mellan dig och mig försvinner och att vi enas. Vi andas alla samma luft, men ibland undrar jag....
Jag kommer inte flyga i denna värld.

Utan dina andetag

En del färger integrerar bra med varandra, andra skär sig. Kontrasten är vacker. Det är då det uppstår gnistor.

ctrl + s

Sparar ord för att minnas, återgå och återuppleva.


ett rådjur med hjärtat i halsgropen som
springer med en handgranat bunden under magen men ändå ser andra och
kan stanna upp för att älska...

Plocka blommor. Och kärlek.

Ibland undrar jag vad jag gör, vad jag gör här, vad meningen med mina handlingar är. Jag går. På samma gata mot stan. Mot mitt hem. Och jag undrar varför det är mitt hem. Igen. Det är stjärnklart inatt, tyvärr syns det inte av alla gatulampor. Fyra år i staden, men vad jag gör här? Snart tar jag examen, men jaha? Och? Nästa steg: jobba livet ut? But don't look back in anger, sjunger Oasis, och jag undrar om jag bara ska låta slumpen göra sitt. Slumpen? Jävla skit, kan ingen bara säga meningen? Någon sa att när man är 23 år så vet man vem man är, och jag väntar tills jag fyller år så jag kan få brevet på posten. Stjärnorna? Och jag går, och går, och tror att jag tror att jag hittar meningen. Ingenting. Är inget meningen? Att bli hög av dans, le åt en situation, att skratta med månen, gråta vid soluppgång. Men om detta är min mening, vad är andras? Finns det bara en sanning? Bör jag predika sanningen, eller behöver alla realisera omeningen och söka själva?
Det är svårt att veta om man är kåt eller skitnödig.

Jag vill integrera det vackra av inget med det aktiva handlande livet. Jag vill inte kunna växla mellan dessa lägen, utan uppleva dem båda två samtidigt och se dem arbeta i symbios.

Ofärger

Utforska bortom, inom, under. Liv som handlar om att förtränga liv. Varför förtränger vi livet? Fyller ut det, fyller ut det, fyller ut det.
Gömmer det under lager av... Linjer strukturer ofärger linjer linjer dragna såsom på måfå med målet att vara raka och planerade för att gömma, skapa ny verklighet, [fråga] varför gömma, varför dölja, undvika [/fråga]
Blir drivna till att skapa någonting, en mening, umgänge, aktiviteter. Sysselsättning. SYSSELSÄTT DIG! Stå rät i din plats i ledet av strukturen. Sedan låt dig underhållas av medier. Dötid. Du är dötid. Sysselsätt dig, zappa på tvn, läs om vad prinsessan hade på sig och att drottningen återigen inte kan bidra med ansiktsuttryck medan Hovet förnekar det slaviska följandet av skönhetsideal. Spendera tid fast tid är abstrakt. Klocka. ?.
Konsumption
Oj.
OJ!



Förblindade av allt men ser inget.
Det blir aldrig färdigt.


RSS 2.0