Himmelen kan inte hålla dig emot

Efter två veckors torka har himmelen öppnat sig. Himmelen har öppnat sig och regnet faller ner. Jag känner mig hemma i lukten av regn, sommarregn luktar fantastiskt. Sommarregnet sköljer bort pollen, jag kan finnas utan röda ögon.
Hur kan man motstå detta vackra regn? Det som ger oss möjligheter till att kunna leva, växa. Ingen kan motstå dig, inte ens himmelen kan hålla dig emot.










Såhär ser det ut i Växjö när det regnar

Den som väntar på nått länge

Jag har pustat. Jag har frustat. Jag har stönat och stånkat. Jag har väntat. Jag har längtat.

Jag har gått genom eld och vatten. Jag har gått över land och hav. Inga berg har varit för höga. Inga dalar för djupa. Inga floder för vilda.

Jag har räknat veckor, dagar, timmar, minuter.

Jag har irrat, stimmat, fläktat, suktat av längtan.

Jag har knappt kunnat prata om något annat. Jag har längtat något innerligt. Det var länge sedan jag hade en sån intensitet i min längtan.

Jag har till och med tagit bilder, för att kunna jämföra före och efter.


Idag skulle man operera bort mitt kärlnystan.

Det gjorde man inte. Jag har en remiss till kirurgen. Väntetid: några veckor. Minst.

Den som väntar på nått länge...
Ja, den faller oftast pladask.

Är det inte nog nu?

Trafikskolor har nog i allmänhet ett ganska dåligt rykte. Man hör folk berätta om hur körlärarna försökte dra ut på lektionerna så mycket som möjligt. Varje moment skulle ta så lång tid som möjligt. Man skulle behöva gå dit så ofta som möjligt. Körlärare säger att det de flesta ungdomar tar uppemot en 30 körlektioner på körskolan.

Därför är jag nog en av många som nästan uteslutande körde hemma med familjen som körlärare.

När det bestämdes att alla privata körlärare var tvugna att genomgå en utbildning reagerades det med ganska delade åsikter. Själva grejen var väl ganska smart, klart att föräldrarna som kör med en ska veta hur man gör. Själv tyckte jag att det var bra att min pappa fick sig en liten läxa i hur han skulle bete sig mot mig. Vi drar aldrig riktigt jämnt, jag och pappa.
Men att hela stohejet kostade en 500lapp, det var väl en annan fråga. 500kr per körlärare, och så fick vi sitta i ett unket rum i fyra timmar och lyssna på självklarheter. Detta var en sisådär fyra år sen. Jag har fortfarande inte körkort. Men när Andrea skulle börja övningsköra så var pappa tvungen att gå igenom hela proceduren med att betala 500kr för fyra timmars upprepning. Att han fortfarande hade tillstånd att köra med mig efter att ha genomgått samma kurs hade ingen betydelse. Han fick hosta upp igen.
Min mammas mosters man (ja långsökt) Sai är en duktig privat körlärare. Han har kört med alla i släkten, från min mormor till min sysling. Jag skulle också vilja att han körde med mig, men jag har inte råd att betala 500kr för att han ska behöva lida igenom dendär kursen igen. Fast han gjorde den för bara två år sen när hans barnbarn Kinga skulle börja köra. Jag har bara en privat körlärare, jag har inte råd med mer.

Nu i sommar ska jag faktiskt ta körkort! För en vecka sen gjorde jag halkbanan, på gott och ont. Jag klarade den. 1700kr för tre timmar. Det roligaste var att sitta i bilen som flippades upp och ner. Jag kunde inte sluta skratta.
- Nu skickar vi in intygen att ni klarat riskkursen, säger handledaren. Det är bara att skaffa körkort nu!
Jag ringde i måndags till vägverket och bestämde tid för uppkörning och teoriprov. Jag behöver väl inte vara så hemlighetsfull med den, det är den 6 augusti. Kommer ni ihåg hur alla när man gick på gymnasiet höll sitt datum hemligt? Ingen ville berätta utifall att man skulle kugga. Då kunde man låtsas som om inget hade hänt.
Idag fick jag hem eftersänd post, min adressändring fungerar tillslut. Där står det att riskutbildningen har utökats. UTÖKATS! 1700kr för att åka ut till Ljungby i tre timmar räcker alltså inte? Nu ska jag behöva betala ännu mer för att lyssna på hur alkohol, droger och trötthet påverkar körningen! Rätta mig om jag har fel, men gick man inte igenom det på teoriutbildningen på körskolan som man för övrigt betalade 2500kr för?

Jävla vägverket och Jävla körskola

I väntan på stormen

Midsommarhelgen flöt förbi. Som en lugn helg. Men den var ovanlig, för att den var ovanligt lugn. Jag satt och kollade på Stylista över youtube till ett på natten. Midsommardagen var även den lugn. Inte en själ var ute på gatorna.

Nu börjar vädret ta sig i småland. Det har inte varit regn hela dagarna direkt, men nu kommer ett par dagar med skinande sol och 23 graders värme. Jag ska ut och sola sola sola!
Idag ska jag träffa en kvinna som jag kanske ska vara personlig assistent till. Förra veckan ringde de från kommunen och undrade om jag fortfarande sökte jobb. Ja, än har jag inget iaf. idag ska jag får träffa henne, och går allt som det ska börjar jag nästa vecka. Går allt som det ska bokar jag och Daniel en resa till Tunisien i eftermiddag. Då åker vi isf den 26/8 ^^

Är det någon som minns ifall han, dendär kursansvarige sa nått om man kunde vara borta från första dagen? Om man säger till i tid borde det väl funka?

Iaf så är det ett ganska fint hotell, med två stora pooler och som ligger precis vid havet och den vita sandstranden. För 4250 per person så ingår även frulle och middag. Det tycker jag låter ganska bra faktiskt. Det är inga lägenhetsrum så man kan inte laga maten själv. Det låter annars ganska dåligt. Men förhoppningsvis har vi väl en kyl iaf ^^


Än har jag inte åkt på tillräckligt många charterresor för att tröttna på dem. Hur coolt det än är att backpacka som alla andra så ser jag ändå charmen i att bara vara borta en vecka från sitt liv, leva på den extrema turismen som faktiskt livnär ett fattigt land. Ha allt ordnat för sig, och bara kunna slappna av. Än har jag inte tröttnat på det.

Ta mig till en annan värld

Det är farligt att lyssna på musik. Och egentligen kanske man borde byta musik när olika faser av ens liv tar slut? En del musik fastnar, olika händelser kopplas ibland till en låt.

Jag lyssnar på Lullaby med Regina Spektor. Jag sitter på bäddfåtöljen i mitt lilla rum i Växjö. Tvn är på, Top model, så klart. Klockan är ju lite över 16. Låten tar mig till Linköping. Jag cyklar på Stenbrötsgatan, jag är påväg till centrum. Solen lyser klar, allt är grönt men hösten knackar på. Jag kommer ihåg hur jag lyssnade på låten i min gamla turkosa Ipod, och jag kommer ihåg hur jag tittade på husen och försökte se vilka som gömde sig i fönstrena. Jag sjöng med i texten och undrade hur många som faktiskt bytte nagellacksfärgen på tånaglarna efter höstlöven.

Lullaby är en så fin låt, det är fin text, det går att tolka stämningen i låten nästan hur man vill. Då kände jag mig fri, som att ingen kunde stoppa mig. Jag viste att allt i det förflutna skulle glömmas, jag visste att även om den mörka årstiden skulle komma så var framtiden ljus. Jag var naiv. Men det viste jag inte då.

Lullaby är en fin låt. Den tar mig tillbaka till den tid då jag var naiv, eller i alla fall naivare än vad jag är idag. Men jag känner inte det jag kände då, den gör mig bara medveten om hur man kände. Och så blir jag förvånad över hur annorlunda jag känner mig nu, vilken skillnad det är..

Jag kanske borde ta bort Lullaby från min spellista?

Titta ut för fan, det är ju natt!

Igår vid elva på kvällen gick Andrea (min 17 åriga lillasyster) ut. Hon hade sin pojkvän som sällskap, och de hade med sig en filt. Kvällen var varmt, luften var fuktig. För er som inte riktigt vet hur det är att ha stränga föräldrar som springer in och ut genom ens rum kan jag berätta för er att det är drygt, men det når en helt annan nivå när man vill umgås med sin pojkvän.

Andrea och Kalle gick hem kring 12. Jag och Daniel, som förövrigt också var ute, såg dem när vi satt på taket på min gamla låg- och mellanstadieskola.

I dag på morgonen gormar pappa till min mamma, att så sent kan man ju inte vistas ute! Andrea borde veta det. Mamma grinade vid middagen lite till Andrea att när hon kom hem vid midnatt knarrade dörren så mycket att hon vaknade. Att dörren knarrade jag när och Daniel kom hem 40 min senare än Andrea och Kalle är det ingen som gnäller över, jag är ju vuxen.

För cirka 20 minuter sen, alltså halv nio, gick Andrea hemifrån. Mamma var inte hemma, men jag och pappa var det. Andrea klampade ner för trappan, sa att hon skulle slänga soporna och sen gå till Johanna. Pappa blev skitsur och sa att hon MÅSTE fråga först innan hon går hemifrån. Andrea gormade att hon faktiskt har lov, hon måste inte stiga upp kl halv 6 på mornarna längre (hon stiger upp 2 timmar innan hon går till skolan för att lyckas fixa det rätta hårsvallet). Och så går hon.

Mamma kommer hem, ca 10 minuter senare. Hon har varit hos frissan och vill att vi ska se hennes nya fina blondare frisyr. Jovisst, den är fin. Men knappt kommer mina ord fram innan pappa stormar upp och skriker att mamma har förstört hans dotter! Hon har tillåtit så mycket att Andrea inte längre har någon respekt, hon kan inte lyda gränser eller regler, HON ÄR JU FÖR FAN UTE MITT I NATTEN, TITTA SÅ MÖRKT DET ÄR UTE!!!!!!!
Jag och mamma är stumma. Vi tittar ut. Himlen är blå, gräset grönt. Det är knappt ett moln på himlen längre. Det blåser, och solen lyser, nästan som på mitt på dan. Vi undrar såklart var mörket är.
Pappa vänder sig om och går iväg från oss. Och mamma tittar på mig och skrattar att nu börjar han hålla på som när jag var i Andreas ålder.
Det ständiga skådespelet i mitt hem är ständigt en källa till lycka ^^





Andrea och håret som tar 2 timmar.


Larsson och Mako på taket

Nu har Daniel åkt. Han tog med sig Shiva tillbaka till Borlänge. Det känns faktiskt lite vemodigt, mycket mer vemodigt än att Daniel åkte :P Nästa gång jag träffar katten är ju när jag träffar Daniel, men ändå så känns det tråkigare att lämna ifrån sig Shiva. Fast så har det ju alltid varit, eller? Enda sen jag var liten har mitt hjärta gått i tu när vi åker utomlands, därför att jag inte ville lämna Sessi och Gosan. Att jag åker från mina vänner, eller min familj, det smärtar inte alls lika mycket som att lämna sina djur; det känns nästan lite skönt.

Men Shiva hade blivit lite för kaxig för allas bästa här. Hon försökte smita ut så fort någon öppnade dörrarna. Bara igår smet hon fyra gånger. Sessi och Gosan började protestera och flyttade ut till altanen. Sen så är Shiva på sin vakt hela tiden mot de andra katterna, så om vi kommer fram till henne blir hon rädd och springer iväg. Njä.. Det blir ändå bäst för henne i Borlänge, och vi andra kan slappna av lite nu :P

För en vecka sedan var jag på intervju. De sökte en person som kunde arbeta som undersköterska under natten på ett handikappsboende. När de fick höra att jag var sskstudent blev de helt till sig! "ÅÅh, varför har vi inte sett din ansökan tidigare?!". Ja, vette fan.... Hur som, det var jag och en kille till som sökte. Men det visade sig i tisdags att han lämpades bättre och jag fick inte jobbet. Kvinnan i luren sa dock att de inte ville förlora mig, att hon skulle ge mitt nummer till andra på kommunen och vikariebanken. Att en sån resurs som mig inte gärna skulle gå förlorad.
Så i morse (okej, klockan är inte mer än 20 över 10 nu, men tidigare i morse) ringde en annan kvinna från kommunen och erbjöd mig ett jobb som personlig assistent. JOBB! Alltså, klart att jag hellre arbetat lite närmare det jag kommer bli, men det är ju faktiskt liiite nära, och dessutom är det ju jobb! Det tråkigaste är ju att om jag hade fått jobba som uska så hade jag fått ha på mig fina vita kläder. Nu måste jag ha egna. Och då måste jag ju klä mig fint! Hur värdelöst är inte det? Jag hatar ha fina kläder på mig. Så illa. Bitter.
Jaja. Jobb!


Det är andra som vet hur jag känner

Läste en intressant sak idag. En tanke som jag känner. Jag stämmer in i tankegången.


Varför känns det som att enda gången han är ärlig med vad han egentligen tycker och känner om mig när vi bråkar? När han överväldigar mig med hård kritik. När han säger alla saker som jag gjort dåligt. När han säger varför han inte är säker på om han vill vara med mig?

Alla annan tid är bara falsk. Han är inte ärlig när han säger "lilla gumman", "jag älskar dig", "vad du är duktig". Han låtsas bara vara trevlig för att det ska vara hållbart.

För hur kan tycka alla de där sakerna när vi bråkar och sen påstå att han älskar mig?


Tänk vad roligt det skulle vara att kunna känna en sak, och sen kunna uttrycka det såhär. Äsch, övning ger ju färdighet :)

Idag var jag i Göteborg och hälsade på min kusin Silvia. Vi var ute med deras vovve, åt massa god mat och chillade framför tvn.

Andrea och Silvia


Imorgon kommer Daniel! Spontanträffen, men jag ser fram emot det en massa =) Whiii!

Det här är ingen kärleksdikt

1. Angående sömn

Ligger han vaken om nätterna
med två fingrar mot din handled
kontrollerar din puls noggrant
så att den inte slår fel
Bevakar han din sömn
beredd att ge varje famn han äger i
fall du skulle vakna ur en mardröm
Lägger han sig bakom dig
för att omsluta din kropp
med sin kropp
Väcker dig med en kyss på varje ögonlock
och säger
med huvudet pressat mot din varma mage
fem minuter till
fem minuter till min älskling
innan vi tar oss an den här dagen
Gör han det Ligger han vaken?

A) Alltid B) Ibland C) Aldrig


2. Angående födelsemärken
Har han lärt sig att låta tiden stå still
och följt med blickarna över din hud
Har han lärt sig alla dina prickar utantill
och översatt dem till ljud
och plötsligt en dag
insett att de tre nedanför din hals
är en hemlig kod
som översatt till ett annat språk betyder fereshte
Har hans pappa lärt honom att fereshte
betyder ängel på persiska
Kallar han dig fereshte
Letar han sagor
Bygger han kartor
Ritar han någonsin omloppsbanor
med fingret över din hud

A) Alltid B) Ibland C) Aldrig

3. Övriga frågor
Tillägnar han varje kväll
till att rista dikter i en klipphäll
för att sedan skrika dem i en mikrofon
tills rösten låter gäll
Använder han båda händerna
så att cirkeln blir sluten
och med blodfyllt huvud och ansträngt hjärta
hamnar på akuten
Använder han dig som referens
när han pratar om hur det känns
att det finns en gräns
för hur ont bara en person får göra
Försöker han fortfarande röra
vid din handled när du går förbi
bara för att kolla så att allt står rätt till
Har han kvar ett fotografi på sin vägg
där du som barn gör piruetter
bland rödmålade höstlov
med en blick in i kameran
som inte hunnit börjat dö
Smilgroparna grävda redan då
Får han dig att le
bara för att han är berusad inte full
Sista frågan
Skulle han säga nej till en hel värld
för din skull

A) Alltid B) Ibland C) Aldrig

Navid Modiri

Fest i storstan!

Idag åker jag till Nybro! För er som inte riktigt vet var Nybro ligger så kan vi säga att det vet inte riktigt jag heller ;)
Jag menar i en sån håla, där dör man ju av tråkighet efter bara en helg. Eller hur Elin ^^

Nej men jag åker om 4 timmar. Shiva ligger just nu i mitt knä och sover, men jag tror att hon klarar sig bra medan jag är borta. Hon är ju så duktig. Igår när jag var ute med henne jagade hon först Gosan, sen två andra utekatter. Det var kul. Men iaf! Nybro. Ska hälsa på Elin och vara där över natten. Vi ska på kalas ^^

Whiii!

Den gröna, väldigt gröna avundsjukan

Alltså, detta är löjligt. Men jag är så jävla avundsjuk på min systers kompis Johanna. Hon sökte till Centrallasarettet som vårdbiträde och fick jobb på onkologavdelningen. Hon fick jobb! Hon är helt outbildad! Ingen arbetslivserfarenhet inom vården över huvudtaget! Men hon har fått jobb på onkologen! Alltså... Jag sökte också till Centrallasarettet. Jag har arbetat två somrar som vårdbiträde, och jag har läst ssk i ett år.
Jag sökte samma jobb. Och jag står här, fattig och utan jobb. Om hon, utan samma kvalifikationer som jag har, hur många andra har de då valt som skulle passa sämre än mig? Jag fick ingen intervju, ingenting. Inte ens ett "nej du får inget jobb". När jag har ringt för att kolla återbud på sjukhuset har jag inte fått någon feed back.
Men här sitter en nybliven 18åring, samhällsprogrammet som ska börja tredje året efter sommaren, som har fått jobb på ONKOLOGEN!

Och så sitter jag och är nästan helt handlingsförlamad av avund. Allt bara bubblar i mig. Jag ville OCKSÅ jobba på onkologen! Eller någonstans på sjukhuset! Men jag, en sskstudent, valdes bort för en 18 årig helt oerfaren tjej. Hon fick det jag ville ha. Där jag skulle faktiskt passat bättre.


Jag är grön av avund

Annars så kanske jag får jobb som nattundersköterska på ett handikappsboende ifs. Var på intervju igår, får reda på om jag får jobb på måndag. Då är jag där vecka 30-33. Men jag vill hellre vara på lasarettet!!!!!!!!!

Today I am fortunate to have woken up


I am alive,
I have a preccious human life
I am not going to waste it,
I am going to use all my energies
to develop myself,
to expand my heart out to others,
I going to look for ways to show kindness.
Today I am Fortunate to have Woken Up.
- The Dalai Lama



9/6

Klockan 12 idag träffade jag Stina på stan, vi gick och köpte present till Ingela som fyller 21 år idag. Vi köpte ett block, en rosa glitterpenna, en sån söt suddigummspenna som man hade när man var typ 9 år, och en massa klistermärken med bokstäver, katter, skor och blommor. På första öppna sidan så skrev vi Grattis med pennan, skrev hennes namn med de fina klistermärkena. Det blev jättefint! Sen slog Stina in det hemma hos sig.


Jag åkte sen till optikern och fick ÄNTLIGEN linser igen! Att besöket kostade 1000kr kan jag ta, så länge jag har linser! '

I veckan har det också varit massa studentfiranden. Igår tog fri och privatskolorna studenten och idag tog Kungsmadskolan (tattareskola) studenten. Där går min kusin Kinga/Kamilla. Hon tog studenten idag från frisörprogrammet (som kan ni tänka er har högst intagningsbetyg i stan) och jag skulle dit för att se henne springa ut och trä en flaska champagne kring hennes nacke. Jag fick snacka med henne i typ en fjärdedel av en sekund. Jag gav flaskan till henne, sa grattis, gav henne en kram, sen kom hela tjocka släkten och ville ta 700 bilder på henne. Kan ni tänka er "mitt stora feta grekiska bröllop" fast "min stora feta ungersk/rumänska student". Hennes mamma hade typ låtit flyga in alla deras släktingar från centraleuropa och alla människor från ungerska klubben i Växjö. Och alla ville posera på bild med henne, med skylt, utan skylt "Kan du hålla min jacka?" eller "Kan du ta en bild med min kamera?". Äsch, det var krig, skitvarmt och för högljutt. Men hon var väl fin, det lilla man fick se av henne ^^ Den häftigaste studenttransporten idag var två tjejer som satt i en taklös bil som var boxerad, så bilen hade en väldigt cool vinkel och boxeringsbilen körde först så fint =D

http://publishme.se/561828/images/41700828/  Redigera bild


När jag kom hem efter massa om och med då min 92 åriga granne ville prata med mig ute i värmen så ringde Stina att nu ska vi ut till Ingela! Ingela och hennes familj har flyttat ut till en stadsdel lite utanför stan. Alltså, det där huset fick mig att må illa. Det är så äckligt löjligt fint. Stora öppna fönster ut till deras brygga och strand med den stora sjön som utsikt. Vita väggar med massa lampor, inbyggda högtalare i väggar och tak, fina spiskaminer och alltså.. Jag älskar det huset
Vi åt iallafall jordgubbetårta med typ en miljon jurdgubbar på. Det var jättegott ^^


Nu har jag ju inte världens bästa mobilkamera, även fast den ska vara bra. Den blir bäst om det är vettigt ljus, tar man kort mot solen så blir bilderna helt mörka, men man kanske ser nått ändå på de två senare.

Alla katterna fick åka bil....

...utom Shiva, hon fick lida i en cykelkorg.

Idag var jag hos mormor med min lillasyster. Andrea prommenerade i förväg, sen kom jag och Shiva i efterhand. Shiva fick följa med när jag cyklade, det var ganska skoj. Hon fick sitta i min cykelkorg fastbunden hela vägen, och hon satt där lugnt och stillsamt hela vägen utan problem. Fick ganska mycket lustiga miner av förbigående folk som såg att det satt en nyfiken katt i korgen och tittade sig omkring. Och så har vi idag varit ute i sammanlagt två timmar, och jagat fåglar, sprungit i buskar och gått balansgång på ett staket.

Sen var jag hos min morbror med pappa, morbror 2 och andrea och kollade på fotbollen. Lite besviken blir man ju faktiskt på matchen. Sverige lyckades för ovanlighetens skull komma förbi mittplan och passa uppåt (!!!) flera gånger, men lyckades ändå inte med några mål. Istället fick Danmark ett turmål på grund av Micke Nilsson. Ack så synd jag tycker om honom. Och om Källström! Att missa en straff är nog aldrig skoj. Att han i övrigt faktiskt gjorde en bra match kommer nog inte många tänka på när man letar syndabockar till matchen..... Jaja. Sverige som brukar ha ett ganska segt anfall hade enligt mig ett ovanligt bra anfallsspel, medan backlinjen som jag brukar vara ganska nöjd med inte riktigt gjorde sig förtjänt av att kallas backar. Det var mest slarviga passar som skapade lite osäkra lägen. Men Majstorovic var ju bra i anfallet iaf ^^ Och så blev jag för ovanlighetens skull i förbannad på Zlatan. Men vad gjorde Rasmus Elm i "matchens lirare" egentligen?
Allt som allt, bättre spelat av Sverige än vad som man brukar få se, men tråkigt att det blev ett så slarvigt mål till Danmark....


Lite ssk-skämt nu då!
Du vet att du är sjuksköterska på akuten om:

* Din urinblåsa har en kapacitet som tre normala människors blåsor tillsammans
* Du nånsin haft att göra med en person som ansett att en fyra timmars förstoppning varit ett fall för akuten
* Du nånsin haft en patient med en näsring, en ögonbrynsring och 12 öronringar som sagt "jag är stickrädd"
* Du anser att man skulle behöva statligt tillstånd för att skaffa barn
* Du har dina lediga helger planerade i ett års förväg
* Du tänker "vilka härliga vener!" när du träffar en främmande person i affären
* Du kan se fullkomligt allvarlig ut när en person säger "jag har bara druckit ett par öl...."

Några fler? Ja... Några fler..

* Du har nånsin hänvisat till intagningsdiagnosen som "PFO". = pissade och föll omkull
* Du har mött en patient vars huvudsakliga problem jar varit "Jag är så jääävla full!"
* Du refererar mototcyklister som organdonatorer
* Du har nånsin tänkt "Så länge han har puls skiter jag i rytmen"
* Du tycker att "Vaken och korkad" är ett passande val av beskrivning på en patients mentala status
* Du har haft flera patienter som du anser har varit besatta av en ond demon
* Din definition av perfekt timing är när det kommer ett akutlarm precis när ditt skift slutat.

Jag kaller er, kära vänner, till min hjälp

Okej.
Jag får panik! Idag var jag på vårdcentralen och gav ett urinprov. Tydligen hade jag för höga värden röda och vita blodkroppar, vilket innebär att det verkar som att jag har en urinvägsinfektion. För första gången.
Alltså - ja, kära ssk-vänner, ni får även detaljerna -  svedan kan jag klara av. Jag överlever. Jag har trots allt en sinnessjuk mensvärk varje månad.
Men det här är ju förfärligt! Jag kan inte kissa! Jag är konstant kissnödig, springer på toa, och så kommer det knappt nått! Och jag är lika kissnödig när jag spolar och går, som jag var när jag kom in! Det är HELT sinnessjukt! Hjälp mig någon!
Annars springer jag in på akuten imorgon och skriker "Ge mig en ren intermittent kateter för fan!" och så får jag kissa på mekanisk väg. Det här håller alltså inte....
Och att inte kunna gå på toa är ju inte direkt gynnande för att bli kvitt min UVI. Hur bra kan det vara egentligen, att ha en överfylld blåsa där alla bakterier bara kan gro och växa till sig? Har någon något tips för att få igång allt igen? Detta är inte direkt så som jag tänkt spendera mina första dagar i Växjö i alla fall.....

RSS 2.0