tunde

De som har pengar ska inte ha makt
De som har makt ska inte ha pengar

Sorg när jag inte förstår varför människor inte kan leva i fred
Sorg när jag dag efter dag ser människor som inte värnar om de sinas liv och livskvalitét
Frustration. De söker anledningar till våld
Oförstående står jag
Rädd för att säga fel

Vår ilska drabbar fel människor. Konsekvenserna av eventuella handlingar slår hårdast mot de som redan lider.

Svenska politiker tar möjligheterna att smutskasta varandra igen. Blåa är på defensen, rödgröna anfaller för jord och fosterland.

Detta gränskrig har för helvete pågått i flera jävla år!

Man ska rymma ibland

- Next to being married, a girl likes to be crossed in love a little now and then. It is something to think of, and gives her a sort of distinction among her companions.


- And that put paid to it. I wonder who first discovered the power of poetry in driving away love?
- I thought that poetry was the food of love.
- Of a fine stout love, it may. But if it is only a vague inclination I'm convinced one poor sonnet will kill it stone dead


- You can now have nothing farther to say. You have insulted me in every possible method. I must beg to return to the house.'


- I know that you could be neither happy nor respectable, unless you truly esteemed your husband; unless you looked up to him as a superior [..] My child, let me not have the grief of seeing you unable to respect your partner in life. You know not what you are about.



Dryga 5 timmar idag har jag spenderat framför datorn och sugit upp varenda minut, sekund av Pride and Prejudice. Filmen har jag sett några gånger om året, boken har jag läst säkerligen varannan månad sedan jag köpte boken 07 tror jag. Idag har jag stirrat mig genom serien som blev inspelad 1995 med Collin Firht  som Mr. Darcy och jämfört honom med 2005s Matthew Macfadyen, jämfört Keira Knightley med Jennifer Ehle.

Knightley har verkligen tagit efter Ehles uttryck! Och Ehles tolkning av den ödmjuka Elizabeth Bennet är bättre tycker jag, Knightley spelar främst cynisk och gråtmild.
Macfadyen är snyggare, längre, arrogant på ett mer ödmjukt sätt, han är min favoritDarcy. Alla gånger.
Och Mr Collins! Herregud, vilket slisk! Collins ska vara klumpig, underlig, fumlig och opassande.
Och dessutom är de verkligen inte så oartiga i boken som de var i 95-serien. Som om Mr. Darcy skulle bara lämnat Mr. Collins på balen i Netherfield. Och nog för att Miss Bingley är en subba, men så himla otäck är hon inte.
Filmen och boken får mig att längta efter mer, jag vill veta så mycket mer, leva genom deras ögon, känslor, framtiden. Hur många barn får Elizabeth och Darcy? Hur går det med Kitty? Även fast man inte får veta så mycket om detta i serien så berör den mig djupare i handling än filmen gör. Förståelsen för karaktärernas känslor och liv blir mycket tydligare, mycket närmre.


Drömmer mig bort till en romantisk tid. Till en Mr. Darcy som i vita kläder dyker ner i sjön. Sexigt.

Föreläsningen i statistik idag var utan tvekan vårens bästa föreläsning.

Nu accepterar jag påståendet att statiskt är kul och riktigt intressant! (Relevansen för den yrkesverksamma ssk:n är fortfarande diskuterbar). Saknar naturvetenskapliga ämnen. Saknar stökiometrin, vektorer, ekvationer. Vad ska jag göra av mitt liv.

Åtta.

Inget socker, men mindre salt. Den automatiska reaktionen är att mungiporna åker upp till ögonen, jag kan inte hjälpa det. Och det är ärligt. Fortfarande inget socker. Sötningsmedel, kanske? Det är också sött.
Sanden genom timglaset håller på att rinna ut, sakta. I ärlighetens namn strävar jag efter att hålla kvar det så länge som möjligt. Försöker passa ihop bitarna efter en krossad spegel, undvika att skära sönder mina händer.

Det som gör mig så ledsen är att när sanden väl runnit färdigt har jag inget kvar. Kornen skrubbar ytan len, blank och intetsägande. Processen är het, smärtsam, följsam men resultatet blir ett friktionslöst möte. Och så står vi där, likgiltiga inför varandra. Smaklöst.

Dagens adjektiv: Dekadent.

Emma berättade igår om en kortfilm hon sett på en genusvetenskapsföreläsning, där en man hade ett förhållande med en uppblåsbar docka. I filmen gruppvåldtogs dockan brutalt av flera män som även använde föremål. I slutet av våldtäckten sprack dockans underliv, luften pyste ut och de lämnade henne på golvet, förstörd, förbrukad, dödad. Mannen som hade förhållandet med dockan kom in och grät över den sargade plasten.

Tysta satt vi och lyssnade, förfärade och äcklade. Det är symboliken som skapas som är otäck.

Symboler ger fler perspektiv i tillvaron, ytterligare ett djup i känslan och konsten. Men det kan även användas som ett vapen där konsekvenserna påverkar en hel population.

Som stolt blattesvensk tycker jag faktiskt om svenska flaggan även fast jag inte är kristen som i "tror på Gud" eller har förfäder som varit vikingar. Jag står gärna och hejar på Sverige för full lunga i en fotbollsmatch, med en målad svensk flagga på kinden. Trots att ensam är stark och individualism söker vi oss till en gemenskap. Flaggan, liksom nationaldagen, nationalsången, är för mig ett kulturarv (till en kultur jag förvisso inte är född i).
Den nya symboliken för den svenska flaggan sägs hela tiden vara främlingsfientlighet. Jag envisas med att tro att bara en minoritet av Sveriges befolkning går runt med flaggor och skriker elaka saker om nysvenskar. Och jag envisas med att tro att bara några få av nysvenskarna bränner svenska flaggor (kallas naivitet). Därför har jag svårt att uppleva den rasistiska symboliken som den svenska flaggan tydligen sprider i den kvantitet att en ny flagga är önskvärd.

S-U-B kommer med flaggförslag på nationaldagen. Kreativiteten ska flöda, nya flaggor ska sys och uppmärksammas. Svenska flaggan som den är nu är nämligen förstörd av en kritisk minoritetsgrupp, nationalism har likaställts med nazism och det går inte längre att ha en flagga som representerar kristendomen i ett numera icke-homogent kristet land, som har varit symbolen på erövringståg när vi inte längre krigar.


Har svårt att hitta en ståndpunkt. Vill hålla fast vid att symboler för Sverige inte alls är jämställt med främlingsfientlighet. Det gäller väl bara att välja hur man ska tolka symboliken. Efter att man rev stora delar av de islamska kvarlämningarna i Andalusien ångrade man ju sig, det var ett kulturarv och inget uttalade för vilken religion som var mest representerad i Spanien. Är det så odemokratiskt att ha en flagga från medeltiden som symbol? Eller är jag så trångsynt att jag inte ser misshandeln av Svenska flaggan och vad den faktiskt definierar i dagens samhälle?

Tredje.

Yann Tiersen. In contrast with alot of other music he accepts me with out even paying atention. He differs from the rest as his music is not necessarily made for my ears or my mood, it just lives its own life next to mine. We never really meet. Our ways are two collateral lines. But that is also what I love. I can make whatever map I want out of the fragments that I see. My own landscape.


Drömmen ger mig ingen förlossning. Ska försöka skrubba bort Johan Palms autgraf från min arm nu.

Medulla oblongata försöker få mig att kräkas stora ordspyor och känslokräks.

En ordspya hamnade på utvärderingen av tentan där jag hälsade till examinatorn att jag är glad att det är fredag, att jag ska dricka vin och att vi ses på omtentan.

Vemodigt.

Fåniga saker som att rita nakna kvinnor med vingar under föreläsningar, bada näck mitt i natten med glada vänner och främlingar, röka ett paket cigaretter en kväll bara för att det går, leka isbitsleken i en kärlekshög, hoppa på sofforna och springa runt barfota på offentliga platser.

Så jävla onödigt fånigt.
Dags att växa upp?

Jag har absolut inget emot människor som en dag ställer sig över dumma lekar och barnsligt och/eller omoget beteende. Så länge det är självvalt, utifrån en egen reflektion och en avvägning som baseras på egna standards och önskningar.

Så fort någon annan börjar ta besluten känns det genast mycket... mindre trevligt.


En eftermiddag påväg till Campusbussen i Norrköping gick jag förbi två tjejer. Den ena satt på en trapp vid dörren och den andra lutad mot väggen och pratade i sin mobiltelefon. Jag hörde bara korta fragment av samtalet, men hennes röstläge och de meningar hon sa slog mig rakt i hjärtat och jag visste precis vad hon gick igenom. Hon hävdade sin rätt att få göra vad hon ville och att den personen hon pratade med inte hade någon rätt att ta besluten åt henne. Det hördes så tydligt på hennes tonläge att hon redan hade förlorat. Möjligtvis att hon kommer vinnande ut ur just det grälet, men tjejen, du är körd. Hopplöst. En enda sak finns och det är att lägga på och aldrig mera svara. Annars blir det bara värre.

FÖRBUD ATT TITTA PÅ TOP MODEL FÖR HELVETE

- If you decide to lie down I won't walk another step
- Would you look if I undressed?
- Step on my face 'cause I want to be close to you
- Would you cry if I was gone or would time just fly by and you'd move on?


Återigen tas mina tankar iväg från loop-diuretikan och Spironolakton och jag fastnar i desperationens värld. Och funderar ännu en gång på beroende. Och hur många misstag som skett i frustrerad ilska. Och hur destruktivt fina saker kan vara.
Hur jag i ett beroende kommer göra samma misstag om och om igen, för att känna lyckoruset och sedan falla på golvet utan stöd för att ta mig upp.
Och på darrande ben ta mig till toaletten och fundera på kaffets diuretiska effekter.
Ömsesidighet. I do not like things held up before me that I cannot have

Nog lider vi alla av lite hybris på fyllan

Valet närmar sig i stadig takt och jag står förvirrad och velig. Fram tills nyligen när jag insett att i år är första Sverigevalet jag får delta i har jag haft en ganska stadig åsikt om vad jag anser och vilket parti som minst krockar med mina åsikter. Men nu har jag börjat tänka om lite... Stämmer det att man är vänster som ung och höger som vuxen?

Men när jag läser och reflekterar, tänker på mitt idealsamhälle finner jag något osmakligt i den blå politiken. Och när jag läser i tidningar och uttalandet äcklas jag av de röda. I alla fall Sahlin. Det blir lite pest eller kolera.

Jag fasar inför vad dagens politik har blivit. Vanligt folk häver ur sig att de moderaternas politiker i alla fall kan stå för deras höga löner och att deras politik stödjer möjligheten till feta bonusar och "hushållsnära tjänster", medan sossarna är dubbelmoraliga så det bara skriker om det. Utnyttjar de förmåner som de egentligen vill ta bort bara för att de kan. Hur kan man rösta på ett parti som lever emot sin ideologi, frågar de då.

På ett sätt kan jag hålla med. Men på ett sätt säger jag emot. Dagens politiker kommer bete sig på ett sånt sätt, deras liv kommer alltid vara utstuderat och minsta lilla benrest från garderoben hängas ut. Vad de gör på sin fritid vill jag faktiskt inte bry mig om. Det handlar inte om var några få personer i Sverige gör. Det handlar om vad de kan ge oss genom deras yrke. Det ska kunna finnas möjligheter för alla att kunna få samma chans, samma möjlighet till en kvalitetsutbildning, en trygg och säker vård och att aldrig behöva hamna utanför i samhället.

Politiken har förändrats till en popularitetstävling. Retorik har ersatts med smutskastning.
Inte konstigt att folk inte orkar engagera sig...

Vak. Döende person. 0-HLR 0-IVA 0-allt-annat-som-kan-få-en-att-överleva. 20 minuter in i passet: kramp, frånvaro, stötvisa suckar. Död.

Jag skriver först att döden aldrig riktig inträffade. Det fanns inget kritiskt ögonblick. Ljuger jag? Kan krampen liknas vid stora, svarta, knotiga händer som kramar om det svaga hjärtat, som för sina händer hårdare kring strupen? Paniken och ångesten fastnar i halsen. Var det dödsångesten mitt i döden som jag inte förstod? Varför kunde jag inte ge dig det stöd du behövde i dina sista minuter?! FÖRLÅT jag hörde dig inte!


Du frågade efter mamma och pappa. Hoppas du såg att de kom för att ta farväl minuterna innan allt upphörde helt.

Fikasamtalen, fyllesnacket och vardagskonversationerna.
Det talade språket är vackert eftersom det är flyktigt. Lynnigt och manipulerande. Muntliga konversationer är inte förevigade, de går inte att hänvisa till. Det går inte att googla dem för att se att de är rättuppfattade i efterhand. Men det är praktiskt, essensen behöver aldrig förändras, det är bara att ändra lite anekdoter eller ord beroende på vad situationen kräver. Och en bra minnesramsa för att komma ihåg. Gärna med rim och söta liknelser. Som vandraren som går från socken till socken och berättar samma historia men ändrar nyanserna. Det finns många versioner av "vad tycker du om vädret idag?"-konversationen.
Skriften förevigar. Skriften ger oss möjlighet att permanent kunna se en del av en individ, en händelse eller ett samhälle och därefter kunna dra alla andra delar under generaliseringens kam. Den bevarade skriften hånas, refereras tid, analyseras och antingen förkastas eller hyllas. Ser vi hela sanningen i Gamla Testamentet? Skulle vandraren berätta sagan om judarna och Jesus annorlunda i dagens samhälle? Är Gud en vandrare som efter varje nystartad religion som fått fotfäste överger sina lärjungar med framtidens föråldrade kunskap men eventuellt lagar? Uppdatera.

Mina texter ger en nyans av mig. Den nyans jag väljer att förmedla för tillfället. Den del av mig jag behöver framhäva för att kunna förskjuta en annan. Jag skriver av sorg, lycka, frustration, för att bearbeta eller förtränga. Önskar att jag skulle kunna i vått och torrt stå för varenda rad, dygnet runt, men det kan jag inte. Min skrift är som mitt tal; även om det är printat är det redigerbart. Även om det går att googla är det inte definierbart.

Sista dagen på praktiken var igår men jag bär med mig avdelningen hem. Min hud är gröna scrubs och mina osynliga fickor är alltid fulla av papper och silkestejp. Väckarklockan i huvudet påminner mig om att det är dags att jobba nu, och jag blir lite stressad nu så här på morgonen att jag inte har något att säga på ronden! Ringandet från sökarna ekar i mina öron...
Jag blundar, sover och drömmer om att bryta ketogan- eller betapredampuller och att lyckas varje gång. Jag ser mina händer i drömmen om hur jag så smidigt blandar ett glukos 5% med 80ml Na, 40ml Ka och 10E Actrapid.

När jag var liten var jag övertygad om att ifall man gick igenom en handling flera flera gånger i drömmen så skulle man lättare kunna genomföra handlingen i verkligheten.