Det ligger i orden
Emma berättade igår om en kortfilm hon sett på en genusvetenskapsföreläsning, där en man hade ett förhållande med en uppblåsbar docka. I filmen gruppvåldtogs dockan brutalt av flera män som även använde föremål. I slutet av våldtäckten sprack dockans underliv, luften pyste ut och de lämnade henne på golvet, förstörd, förbrukad, dödad. Mannen som hade förhållandet med dockan kom in och grät över den sargade plasten.
Tysta satt vi och lyssnade, förfärade och äcklade. Det är symboliken som skapas som är otäck.
Symboler ger fler perspektiv i tillvaron, ytterligare ett djup i känslan och konsten. Men det kan även användas som ett vapen där konsekvenserna påverkar en hel population.
Som stolt blattesvensk tycker jag faktiskt om svenska flaggan även fast jag inte är kristen som i "tror på Gud" eller har förfäder som varit vikingar. Jag står gärna och hejar på Sverige för full lunga i en fotbollsmatch, med en målad svensk flagga på kinden. Trots att ensam är stark och individualism söker vi oss till en gemenskap. Flaggan, liksom nationaldagen, nationalsången, är för mig ett kulturarv (till en kultur jag förvisso inte är född i).
Den nya symboliken för den svenska flaggan sägs hela tiden vara främlingsfientlighet. Jag envisas med att tro att bara en minoritet av Sveriges befolkning går runt med flaggor och skriker elaka saker om nysvenskar. Och jag envisas med att tro att bara några få av nysvenskarna bränner svenska flaggor (kallas naivitet). Därför har jag svårt att uppleva den rasistiska symboliken som den svenska flaggan tydligen sprider i den kvantitet att en ny flagga är önskvärd.
S-U-B kommer med flaggförslag på nationaldagen. Kreativiteten ska flöda, nya flaggor ska sys och uppmärksammas. Svenska flaggan som den är nu är nämligen förstörd av en kritisk minoritetsgrupp, nationalism har likaställts med nazism och det går inte längre att ha en flagga som representerar kristendomen i ett numera icke-homogent kristet land, som har varit symbolen på erövringståg när vi inte längre krigar.
Har svårt att hitta en ståndpunkt. Vill hålla fast vid att symboler för Sverige inte alls är jämställt med främlingsfientlighet. Det gäller väl bara att välja hur man ska tolka symboliken. Efter att man rev stora delar av de islamska kvarlämningarna i Andalusien ångrade man ju sig, det var ett kulturarv och inget uttalade för vilken religion som var mest representerad i Spanien. Är det så odemokratiskt att ha en flagga från medeltiden som symbol? Eller är jag så trångsynt att jag inte ser misshandeln av Svenska flaggan och vad den faktiskt definierar i dagens samhälle?
Tysta satt vi och lyssnade, förfärade och äcklade. Det är symboliken som skapas som är otäck.
Symboler ger fler perspektiv i tillvaron, ytterligare ett djup i känslan och konsten. Men det kan även användas som ett vapen där konsekvenserna påverkar en hel population.
Som stolt blattesvensk tycker jag faktiskt om svenska flaggan även fast jag inte är kristen som i "tror på Gud" eller har förfäder som varit vikingar. Jag står gärna och hejar på Sverige för full lunga i en fotbollsmatch, med en målad svensk flagga på kinden. Trots att ensam är stark och individualism söker vi oss till en gemenskap. Flaggan, liksom nationaldagen, nationalsången, är för mig ett kulturarv (till en kultur jag förvisso inte är född i).
Den nya symboliken för den svenska flaggan sägs hela tiden vara främlingsfientlighet. Jag envisas med att tro att bara en minoritet av Sveriges befolkning går runt med flaggor och skriker elaka saker om nysvenskar. Och jag envisas med att tro att bara några få av nysvenskarna bränner svenska flaggor (kallas naivitet). Därför har jag svårt att uppleva den rasistiska symboliken som den svenska flaggan tydligen sprider i den kvantitet att en ny flagga är önskvärd.
S-U-B kommer med flaggförslag på nationaldagen. Kreativiteten ska flöda, nya flaggor ska sys och uppmärksammas. Svenska flaggan som den är nu är nämligen förstörd av en kritisk minoritetsgrupp, nationalism har likaställts med nazism och det går inte längre att ha en flagga som representerar kristendomen i ett numera icke-homogent kristet land, som har varit symbolen på erövringståg när vi inte längre krigar.
Har svårt att hitta en ståndpunkt. Vill hålla fast vid att symboler för Sverige inte alls är jämställt med främlingsfientlighet. Det gäller väl bara att välja hur man ska tolka symboliken. Efter att man rev stora delar av de islamska kvarlämningarna i Andalusien ångrade man ju sig, det var ett kulturarv och inget uttalade för vilken religion som var mest representerad i Spanien. Är det så odemokratiskt att ha en flagga från medeltiden som symbol? Eller är jag så trångsynt att jag inte ser misshandeln av Svenska flaggan och vad den faktiskt definierar i dagens samhälle?
Mot Moder Jord



Utálak
Tredje.
Yann Tiersen. In contrast with alot of other music he accepts me with out even paying atention. He differs from the rest as his music is not necessarily made for my ears or my mood, it just lives its own life next to mine. We never really meet. Our ways are two collateral lines. But that is also what I love. I can make whatever map I want out of the fragments that I see. My own landscape.
Drömmen ger mig ingen förlossning. Ska försöka skrubba bort Johan Palms autgraf från min arm nu.
Yann Tiersen. In contrast with alot of other music he accepts me with out even paying atention. He differs from the rest as his music is not necessarily made for my ears or my mood, it just lives its own life next to mine. We never really meet. Our ways are two collateral lines. But that is also what I love. I can make whatever map I want out of the fragments that I see. My own landscape.
Drömmen ger mig ingen förlossning. Ska försöka skrubba bort Johan Palms autgraf från min arm nu.
Marx rosor
Medulla oblongata försöker få mig att kräkas stora ordspyor och känslokräks.
En ordspya hamnade på utvärderingen av tentan där jag hälsade till examinatorn att jag är glad att det är fredag, att jag ska dricka vin och att vi ses på omtentan.
Vemodigt.
En ordspya hamnade på utvärderingen av tentan där jag hälsade till examinatorn att jag är glad att det är fredag, att jag ska dricka vin och att vi ses på omtentan.
Vemodigt.
Blodspill
Fåniga saker som att rita nakna kvinnor med vingar under föreläsningar, bada näck mitt i natten med glada vänner och främlingar, röka ett paket cigaretter en kväll bara för att det går, leka isbitsleken i en kärlekshög, hoppa på sofforna och springa runt barfota på offentliga platser.
Så jävla onödigt fånigt.
Dags att växa upp?
Jag har absolut inget emot människor som en dag ställer sig över dumma lekar och barnsligt och/eller omoget beteende. Så länge det är självvalt, utifrån en egen reflektion och en avvägning som baseras på egna standards och önskningar.
Så fort någon annan börjar ta besluten känns det genast mycket... mindre trevligt.
En eftermiddag påväg till Campusbussen i Norrköping gick jag förbi två tjejer. Den ena satt på en trapp vid dörren och den andra lutad mot väggen och pratade i sin mobiltelefon. Jag hörde bara korta fragment av samtalet, men hennes röstläge och de meningar hon sa slog mig rakt i hjärtat och jag visste precis vad hon gick igenom. Hon hävdade sin rätt att få göra vad hon ville och att den personen hon pratade med inte hade någon rätt att ta besluten åt henne. Det hördes så tydligt på hennes tonläge att hon redan hade förlorat. Möjligtvis att hon kommer vinnande ut ur just det grälet, men tjejen, du är körd. Hopplöst. En enda sak finns och det är att lägga på och aldrig mera svara. Annars blir det bara värre.
FÖRBUD ATT TITTA PÅ TOP MODEL FÖR HELVETE
Så jävla onödigt fånigt.
Dags att växa upp?
Jag har absolut inget emot människor som en dag ställer sig över dumma lekar och barnsligt och/eller omoget beteende. Så länge det är självvalt, utifrån en egen reflektion och en avvägning som baseras på egna standards och önskningar.
Så fort någon annan börjar ta besluten känns det genast mycket... mindre trevligt.
En eftermiddag påväg till Campusbussen i Norrköping gick jag förbi två tjejer. Den ena satt på en trapp vid dörren och den andra lutad mot väggen och pratade i sin mobiltelefon. Jag hörde bara korta fragment av samtalet, men hennes röstläge och de meningar hon sa slog mig rakt i hjärtat och jag visste precis vad hon gick igenom. Hon hävdade sin rätt att få göra vad hon ville och att den personen hon pratade med inte hade någon rätt att ta besluten åt henne. Det hördes så tydligt på hennes tonläge att hon redan hade förlorat. Möjligtvis att hon kommer vinnande ut ur just det grälet, men tjejen, du är körd. Hopplöst. En enda sak finns och det är att lägga på och aldrig mera svara. Annars blir det bara värre.
FÖRBUD ATT TITTA PÅ TOP MODEL FÖR HELVETE
Run me over
- If you decide to lie down I won't walk another step
- Would you look if I undressed?
- Step on my face 'cause I want to be close to you
- Would you cry if I was gone or would time just fly by and you'd move on?
Återigen tas mina tankar iväg från loop-diuretikan och Spironolakton och jag fastnar i desperationens värld. Och funderar ännu en gång på beroende. Och hur många misstag som skett i frustrerad ilska. Och hur destruktivt fina saker kan vara.
Hur jag i ett beroende kommer göra samma misstag om och om igen, för att känna lyckoruset och sedan falla på golvet utan stöd för att ta mig upp.
Och på darrande ben ta mig till toaletten och fundera på kaffets diuretiska effekter.
Ömsesidighet. I do not like things held up before me that I cannot have

RUN ME OVER, BABY. BABY, RUN ME FUCKING OVER
- Would you look if I undressed?
- Step on my face 'cause I want to be close to you
- Would you cry if I was gone or would time just fly by and you'd move on?
Återigen tas mina tankar iväg från loop-diuretikan och Spironolakton och jag fastnar i desperationens värld. Och funderar ännu en gång på beroende. Och hur många misstag som skett i frustrerad ilska. Och hur destruktivt fina saker kan vara.
Hur jag i ett beroende kommer göra samma misstag om och om igen, för att känna lyckoruset och sedan falla på golvet utan stöd för att ta mig upp.
Och på darrande ben ta mig till toaletten och fundera på kaffets diuretiska effekter.
Ömsesidighet. I do not like things held up before me that I cannot have

RUN ME OVER, BABY. BABY, RUN ME FUCKING OVER
Too plebian
You said I killed you – haunt me, then! The murdered do haunt their murderers, I believe. I know that ghosts have wandered on earth. Be with me always – take any form – drive me mad! Only do not leave me in this abyss, where I cannot find you! I cannot live without my soul. I cannot live without my life!
Heathcliff, Wuthering Heights

http://merixx.deviantart.com/

http://merixx.deviantart.com/
Förgångarens axlar
Nog lider vi alla av lite hybris på fyllan
Blanka röster?
Valet närmar sig i stadig takt och jag står förvirrad och velig. Fram tills nyligen när jag insett att i år är första Sverigevalet jag får delta i har jag haft en ganska stadig åsikt om vad jag anser och vilket parti som minst krockar med mina åsikter. Men nu har jag börjat tänka om lite... Stämmer det att man är vänster som ung och höger som vuxen?
Men när jag läser och reflekterar, tänker på mitt idealsamhälle finner jag något osmakligt i den blå politiken. Och när jag läser i tidningar och uttalandet äcklas jag av de röda. I alla fall Sahlin. Det blir lite pest eller kolera.
Jag fasar inför vad dagens politik har blivit. Vanligt folk häver ur sig att de moderaternas politiker i alla fall kan stå för deras höga löner och att deras politik stödjer möjligheten till feta bonusar och "hushållsnära tjänster", medan sossarna är dubbelmoraliga så det bara skriker om det. Utnyttjar de förmåner som de egentligen vill ta bort bara för att de kan. Hur kan man rösta på ett parti som lever emot sin ideologi, frågar de då.
På ett sätt kan jag hålla med. Men på ett sätt säger jag emot. Dagens politiker kommer bete sig på ett sånt sätt, deras liv kommer alltid vara utstuderat och minsta lilla benrest från garderoben hängas ut. Vad de gör på sin fritid vill jag faktiskt inte bry mig om. Det handlar inte om var några få personer i Sverige gör. Det handlar om vad de kan ge oss genom deras yrke. Det ska kunna finnas möjligheter för alla att kunna få samma chans, samma möjlighet till en kvalitetsutbildning, en trygg och säker vård och att aldrig behöva hamna utanför i samhället.
Politiken har förändrats till en popularitetstävling. Retorik har ersatts med smutskastning.
Inte konstigt att folk inte orkar engagera sig...
Men när jag läser och reflekterar, tänker på mitt idealsamhälle finner jag något osmakligt i den blå politiken. Och när jag läser i tidningar och uttalandet äcklas jag av de röda. I alla fall Sahlin. Det blir lite pest eller kolera.
Jag fasar inför vad dagens politik har blivit. Vanligt folk häver ur sig att de moderaternas politiker i alla fall kan stå för deras höga löner och att deras politik stödjer möjligheten till feta bonusar och "hushållsnära tjänster", medan sossarna är dubbelmoraliga så det bara skriker om det. Utnyttjar de förmåner som de egentligen vill ta bort bara för att de kan. Hur kan man rösta på ett parti som lever emot sin ideologi, frågar de då.
På ett sätt kan jag hålla med. Men på ett sätt säger jag emot. Dagens politiker kommer bete sig på ett sånt sätt, deras liv kommer alltid vara utstuderat och minsta lilla benrest från garderoben hängas ut. Vad de gör på sin fritid vill jag faktiskt inte bry mig om. Det handlar inte om var några få personer i Sverige gör. Det handlar om vad de kan ge oss genom deras yrke. Det ska kunna finnas möjligheter för alla att kunna få samma chans, samma möjlighet till en kvalitetsutbildning, en trygg och säker vård och att aldrig behöva hamna utanför i samhället.
Politiken har förändrats till en popularitetstävling. Retorik har ersatts med smutskastning.
Inte konstigt att folk inte orkar engagera sig...
Dödens suck
Vak. Döende person. 0-HLR 0-IVA 0-allt-annat-som-kan-få-en-att-överleva. 20 minuter in i passet: kramp, frånvaro, stötvisa suckar. Död.
Jag skriver först att döden aldrig riktig inträffade. Det fanns inget kritiskt ögonblick. Ljuger jag? Kan krampen liknas vid stora, svarta, knotiga händer som kramar om det svaga hjärtat, som för sina händer hårdare kring strupen? Paniken och ångesten fastnar i halsen. Var det dödsångesten mitt i döden som jag inte förstod? Varför kunde jag inte ge dig det stöd du behövde i dina sista minuter?! FÖRLÅT jag hörde dig inte!
Du frågade efter mamma och pappa. Hoppas du såg att de kom för att ta farväl minuterna innan allt upphörde helt.
Jag skriver först att döden aldrig riktig inträffade. Det fanns inget kritiskt ögonblick. Ljuger jag? Kan krampen liknas vid stora, svarta, knotiga händer som kramar om det svaga hjärtat, som för sina händer hårdare kring strupen? Paniken och ångesten fastnar i halsen. Var det dödsångesten mitt i döden som jag inte förstod? Varför kunde jag inte ge dig det stöd du behövde i dina sista minuter?! FÖRLÅT jag hörde dig inte!
Du frågade efter mamma och pappa. Hoppas du såg att de kom för att ta farväl minuterna innan allt upphörde helt.
.. so brokenhearted
Fikasamtalen, fyllesnacket och vardagskonversationerna.
Det talade språket är vackert eftersom det är flyktigt. Lynnigt och manipulerande. Muntliga konversationer är inte förevigade, de går inte att hänvisa till. Det går inte att googla dem för att se att de är rättuppfattade i efterhand. Men det är praktiskt, essensen behöver aldrig förändras, det är bara att ändra lite anekdoter eller ord beroende på vad situationen kräver. Och en bra minnesramsa för att komma ihåg. Gärna med rim och söta liknelser. Som vandraren som går från socken till socken och berättar samma historia men ändrar nyanserna. Det finns många versioner av "vad tycker du om vädret idag?"-konversationen.
Skriften förevigar. Skriften ger oss möjlighet att permanent kunna se en del av en individ, en händelse eller ett samhälle och därefter kunna dra alla andra delar under generaliseringens kam. Den bevarade skriften hånas, refereras tid, analyseras och antingen förkastas eller hyllas. Ser vi hela sanningen i Gamla Testamentet? Skulle vandraren berätta sagan om judarna och Jesus annorlunda i dagens samhälle? Är Gud en vandrare som efter varje nystartad religion som fått fotfäste överger sina lärjungar med framtidens föråldrade kunskap men eventuellt lagar? Uppdatera.
Mina texter ger en nyans av mig. Den nyans jag väljer att förmedla för tillfället. Den del av mig jag behöver framhäva för att kunna förskjuta en annan. Jag skriver av sorg, lycka, frustration, för att bearbeta eller förtränga. Önskar att jag skulle kunna i vått och torrt stå för varenda rad, dygnet runt, men det kan jag inte. Min skrift är som mitt tal; även om det är printat är det redigerbart. Även om det går att googla är det inte definierbart.
Det talade språket är vackert eftersom det är flyktigt. Lynnigt och manipulerande. Muntliga konversationer är inte förevigade, de går inte att hänvisa till. Det går inte att googla dem för att se att de är rättuppfattade i efterhand. Men det är praktiskt, essensen behöver aldrig förändras, det är bara att ändra lite anekdoter eller ord beroende på vad situationen kräver. Och en bra minnesramsa för att komma ihåg. Gärna med rim och söta liknelser. Som vandraren som går från socken till socken och berättar samma historia men ändrar nyanserna. Det finns många versioner av "vad tycker du om vädret idag?"-konversationen.
Skriften förevigar. Skriften ger oss möjlighet att permanent kunna se en del av en individ, en händelse eller ett samhälle och därefter kunna dra alla andra delar under generaliseringens kam. Den bevarade skriften hånas, refereras tid, analyseras och antingen förkastas eller hyllas. Ser vi hela sanningen i Gamla Testamentet? Skulle vandraren berätta sagan om judarna och Jesus annorlunda i dagens samhälle? Är Gud en vandrare som efter varje nystartad religion som fått fotfäste överger sina lärjungar med framtidens föråldrade kunskap men eventuellt lagar? Uppdatera.
Mina texter ger en nyans av mig. Den nyans jag väljer att förmedla för tillfället. Den del av mig jag behöver framhäva för att kunna förskjuta en annan. Jag skriver av sorg, lycka, frustration, för att bearbeta eller förtränga. Önskar att jag skulle kunna i vått och torrt stå för varenda rad, dygnet runt, men det kan jag inte. Min skrift är som mitt tal; även om det är printat är det redigerbart. Även om det går att googla är det inte definierbart.
Abstinens
Sista dagen på praktiken var igår men jag bär med mig avdelningen hem. Min hud är gröna scrubs och mina osynliga fickor är alltid fulla av papper och silkestejp. Väckarklockan i huvudet påminner mig om att det är dags att jobba nu, och jag blir lite stressad nu så här på morgonen att jag inte har något att säga på ronden! Ringandet från sökarna ekar i mina öron...
Jag blundar, sover och drömmer om att bryta ketogan- eller betapredampuller och att lyckas varje gång. Jag ser mina händer i drömmen om hur jag så smidigt blandar ett glukos 5% med 80ml Na, 40ml Ka och 10E Actrapid.
När jag var liten var jag övertygad om att ifall man gick igenom en handling flera flera gånger i drömmen så skulle man lättare kunna genomföra handlingen i verkligheten.
Jag blundar, sover och drömmer om att bryta ketogan- eller betapredampuller och att lyckas varje gång. Jag ser mina händer i drömmen om hur jag så smidigt blandar ett glukos 5% med 80ml Na, 40ml Ka och 10E Actrapid.
När jag var liten var jag övertygad om att ifall man gick igenom en handling flera flera gånger i drömmen så skulle man lättare kunna genomföra handlingen i verkligheten.
Presenterar: Antiklimaxet
Jag är kär i en illusion. Förälskad till döden. Jag fantiserar om vår framtid; framsusande i full fart med blinkande blåljus.
Förälskelsen gör mig blind. Sirenerna blir till romantisk musik i mina öron, arbetstiderna blir till "mer umgänge" och lönen offras i förmån för möjligheten att utvecka vår relation. Jag vill tillfredställa dig, min älskade, min illusion, ty kärleken är blind, och jag valde att älska dig. Jag väljer nu att inte se dina skönhetsfläckar.
Illusionen är vacker
- Lär mig mer, ge mig mer, jag ber...
Inbillar mig att dina kanter formar sig efter mig, att dina villkor passar mig.
Sanningen är att min skepnad ändras för din skull. Sanningen är att jag valde min kärlek till dig. Det är min stolthet som nu livnär den. Men du är bara en illusion. Verkligheten är lika rå som den var innan. Villkoren lika beska.
Bli kär i en illusion. Lär känna ett antiklimax
Förälskelsen gör mig blind. Sirenerna blir till romantisk musik i mina öron, arbetstiderna blir till "mer umgänge" och lönen offras i förmån för möjligheten att utvecka vår relation. Jag vill tillfredställa dig, min älskade, min illusion, ty kärleken är blind, och jag valde att älska dig. Jag väljer nu att inte se dina skönhetsfläckar.
Illusionen är vacker
- Lär mig mer, ge mig mer, jag ber...
Inbillar mig att dina kanter formar sig efter mig, att dina villkor passar mig.
Sanningen är att min skepnad ändras för din skull. Sanningen är att jag valde min kärlek till dig. Det är min stolthet som nu livnär den. Men du är bara en illusion. Verkligheten är lika rå som den var innan. Villkoren lika beska.
Bli kär i en illusion. Lär känna ett antiklimax
Underhåll mig
Allting som krävs för att vi inte ska dö.
Maslows behovshierarki. Bevisad ovetenskaplig. Det kanske är det som kallas för klinisk blick fast inom filosofi? Det krävs erfarenhet för att veta vad vi vill.
Råkade jag räkna bort intuitionen nu?
Jahapp. Fan.
Klyschor är klyschor av en anledning? Allting jag skulle vilja säga men som redan är sagt. Allting jag skulle vilja säga men jag inte får tid med. 21:58. 22:00 stänger jag av datorn. Utan att ha kunnat ge uttryck för något alls.
21:59
Jag förgås
Du förgör mig
22:00
Maslows behovshierarki. Bevisad ovetenskaplig. Det kanske är det som kallas för klinisk blick fast inom filosofi? Det krävs erfarenhet för att veta vad vi vill.
Råkade jag räkna bort intuitionen nu?
Jahapp. Fan.
Klyschor är klyschor av en anledning? Allting jag skulle vilja säga men som redan är sagt. Allting jag skulle vilja säga men jag inte får tid med. 21:58. 22:00 stänger jag av datorn. Utan att ha kunnat ge uttryck för något alls.
21:59
Jag förgås
Du förgör mig
22:00
Krimtänkt
Industialismen och socialismen gick in i väggen och individen växte fram. Tacka borgarna. Inte den tidens borgare vi ser i dag, nej, utan de fritänkande, gentlemäns söner och döttrar. Vi läser böcker inspirerade av romantiken, själslig utveckling, individens förmåga att bryta sig loss, ser vackra skådespel om att krossa livslögnen. Aktörerna gråter på scen.
Blodet börjar regna ner, skriker till mig Offra dig för samhället!
Röda fläckar förstör bilden av sanningen jag strävar efter. Kultirations text Känn dig själv tynar bort, framför mina ögon uppdagar sig led efter led av män och kvinnor, med kniven alla skurna i samma form. Luckan står tydligt tom där jag förväntas ta plats. Stretar
Kanske är det den nya konsten som ska ta plats. Liksom allt annat går sensmoraler i vågor, tynar bort, återkommer, som ujjayi-andning i ett konstant flöde. Kan hända att individens sökande får lämna rampljuset och ge plats för realismen som för 200år sedan.
Men jag vill streta. Jag kommer streta så länge jag kan
Blodet börjar regna ner, skriker till mig Offra dig för samhället!
Röda fläckar förstör bilden av sanningen jag strävar efter. Kultirations text Känn dig själv tynar bort, framför mina ögon uppdagar sig led efter led av män och kvinnor, med kniven alla skurna i samma form. Luckan står tydligt tom där jag förväntas ta plats. Stretar
Kanske är det den nya konsten som ska ta plats. Liksom allt annat går sensmoraler i vågor, tynar bort, återkommer, som ujjayi-andning i ett konstant flöde. Kan hända att individens sökande får lämna rampljuset och ge plats för realismen som för 200år sedan.
Men jag vill streta. Jag kommer streta så länge jag kan
Vårens skri
Tidningsrubrikerna sätter standarden på vår illusion till livsöde


Sagan om linjerna
Vi söker svaren där vi tror att ingen annan ännu varit
Men där frågan än inte ens är ställd, vilka svar kan vänta oss
Dagliga förströelser
"Fråga dig hur, vad och varför varje gång du gör något" säger Johana "Gör det till en rutin, ifrågasätt alltid"
Citatet är taget helt ur sitt sammanhang och det är varför som fångar mest uppmärksamhet. Motivera varje händelse och agerande är det nya rönet, och motivera helst med något vetenskapligt eller sant. Livet är tyvärr inte vetenskapligt, men ändå finns en så stark lusta i att kunna förklara varje händelse med biokemiska reaktioner och elektriska impulser. I modern tid finns en del effektiva sätt att undersöka beteendet och tidigare förklarades allt i Guds namn. Det är Guds hemlighet, hans mening.
Den som har ett varför att leva för kan bära snart sagt vilket hur som helst
(Nietzsche 1883)
Det gäller alltså att hitta det personliga varför. Alla söker svaret men olika mycket. Människor bygger upp sina liv grundade på teorier. En del på Gud, lägger motivet i Guds händer och slipper fundera mer på varför. Kanske är de svagare? Andra lägger sina liv i en vetenskap och förklarar allt därigenom. Lägger all passion på att förklara omvärlden i + och -. Kanske är de räddare? Livet definierat i naturens lagar är enkelt att greppa även om lagen i sig inte är det.
Frågan väcks; hur stabil är människan i naturens lag? När något omvälvande sker vilken tröst kan finnas i en artikel trots dess referenser och statusen på tidsskriften? Och frågan väcks: hur stor tillit äger Gud av människan, hur långt räcker förtroendet till Guds godhet? När världen en dag rasar samman håller inte alltid tryggheten i varför och utöver känslan av sorg och ensamhet upplevs även svek. Kan jag förlåta min älskade, min passion, när den inte kan ge mig stöd när govlet försvinner från under mina fötter?
If my man was fighting some unholy war; I would stand behind him
Citatet är taget helt ur sitt sammanhang och det är varför som fångar mest uppmärksamhet. Motivera varje händelse och agerande är det nya rönet, och motivera helst med något vetenskapligt eller sant. Livet är tyvärr inte vetenskapligt, men ändå finns en så stark lusta i att kunna förklara varje händelse med biokemiska reaktioner och elektriska impulser. I modern tid finns en del effektiva sätt att undersöka beteendet och tidigare förklarades allt i Guds namn. Det är Guds hemlighet, hans mening.
Den som har ett varför att leva för kan bära snart sagt vilket hur som helst
(Nietzsche 1883)
Det gäller alltså att hitta det personliga varför. Alla söker svaret men olika mycket. Människor bygger upp sina liv grundade på teorier. En del på Gud, lägger motivet i Guds händer och slipper fundera mer på varför. Kanske är de svagare? Andra lägger sina liv i en vetenskap och förklarar allt därigenom. Lägger all passion på att förklara omvärlden i + och -. Kanske är de räddare? Livet definierat i naturens lagar är enkelt att greppa även om lagen i sig inte är det.
Frågan väcks; hur stabil är människan i naturens lag? När något omvälvande sker vilken tröst kan finnas i en artikel trots dess referenser och statusen på tidsskriften? Och frågan väcks: hur stor tillit äger Gud av människan, hur långt räcker förtroendet till Guds godhet? När världen en dag rasar samman håller inte alltid tryggheten i varför och utöver känslan av sorg och ensamhet upplevs även svek. Kan jag förlåta min älskade, min passion, när den inte kan ge mig stöd när govlet försvinner från under mina fötter?
If my man was fighting some unholy war; I would stand behind him
Twilight zone.förlorad.i.min.själ.
And I know that I'm not the only one to reach this peacefull feeling
De egna paradigmen avlöser varandra konstant, som vågorna som slår mot stranden. De hinner aldrig riktigt försvinna innan ett nytt kommer. Livssynen och sjävlbilden är aldrig stel utan modifieras utan något luftmotstånd. Faller graviditationslöst mot gatan, mot förändringen. Generellt sett.
Ibland går det snabbare. Som ett slag i magen eller en pungspark. Du kan inte stå oberörd.
Så står du där och inser att du måste stå öga mot öga mot förövraren som gav dig den där jävla sparken som lämnade dig kippandes efter andan och mer eller mindre tårögd. Torka tårarna och tillslut skaffa mod att sträcka på dig. Titta upp på honom. Och tillslut omfamna honom som din älskare. Det är oundvikligt; du måste välja. Det andra alternatviet är att dö.
Jag lovar, det kommer vara ganska smärtfritt. Ni kommer gå hand i hand ett tag och tillslut tynar han in i dig och blir en del av dig. Du kommer inte märka någon skillnad. Kanske en dag slår du på en låt och inser att skrikandet i mitten av låten som en gång gav dig mardrömmar faktiskt är ganska bra. Kanske känner du den där klumpen i magen som tidigare fick dig att gråta av vemod och känner att den är ganska fridfull egentligen.
You can't always sleep
Verklighetens folk, säger Hägglund. Arbetare, med villa, volvo, vovve, som stilla sköter sina jobb och går hem för att laga middag till barnen. Det är Ni, Verklighetens folk, som är stöttepelare i vårt samhälle!
Min verklighet är inte den han talar om, men för att jag ska få ihop det så måste jag sköta mitt jobb efter schema, mina studier enligt en tidsplan och matlagningen i hålrummen mellan jobb och plugg. Skatt på de få tusenlappar jag tjänar under året. Jag bidrar, jag är också en stöttepelare. Rutinerna är ett måste, korthuset kommer annars att falla som de röda krigarna i Alice in Wonderland.
Min verklighet är inte den han talar om, men för att jag ska få ihop det så måste jag sköta mitt jobb efter schema, mina studier enligt en tidsplan och matlagningen i hålrummen mellan jobb och plugg. Skatt på de få tusenlappar jag tjänar under året. Jag bidrar, jag är också en stöttepelare. Rutinerna är ett måste, korthuset kommer annars att falla som de röda krigarna i Alice in Wonderland.
I helgen befann jag mig i alkoholens lummiga dimma i nästan 10 timmar på rad. Med ett magiskt glas som aldrig tog slut. Odödlig. Orädd. Inte likt mig i en ny grupp. Den självmedvetna, kritiska självbilden fick en käftsmäll och drog och lämnade mig ensam med mig och massa nya ansikten. Borde göra det oftare. Som en av verklighetens folk lämnade jag verkligheten för natten. Verklighetsflykt. Nu försöker jag plocka upp spillrorna av det jag söp bort och plocka ihop mitt liv igen, sätta tidsplan och rutiner för att göra det jag måste. För det är tyvärr min verklighet.

