död
Vad säger man, när en orättvis död står inom de kommande dagarna?
När en döende inte levt sitt liv fullt ut, önskar mer.
Eller en död levande bara vill ha ett slut på livets lidande.
Vad ska jag säga.
Vad säger den som ser tillbaka på sitt liv och inser att ingenting går att förändra? Vad säger den som inser att ingenting finns kvar att lämna till världen, vilket minne, berättelse, insikt, ska förevigas och föras vidare?
Vilket är det första du vill berätta för någon annan? Vad i ditt liv vill du prata om?
Om du får välja en sak du vill berätta. En sak. Ett minne. Det du säger kommer leva vidare i någon annans tankar, det kommer spridas. Vad vill du berätta?
energi-solidaritet
sandslott
when the world is at it's rest
you will find me
in the place I know the best
dancin', shoutin'
flyin' to the moon
you don't have to worry
'cause I'll be come back soon
and we build up castles
in the sky and in the sand
design our own world
ain't nobody understand
I found myself alive
in the palm of your hand
as long as we are flyin'
All this world ain't got no end
Äventyrare
Följ med på upptäcktsfärd genom lekar och skratt. Allt hörs i tystnaden, det skjuter pilar ur våra kroppar när vi dansar. Ramsan fångeln sjunger betyder fred, en stubbe är en del av samhället. Den kan ta alla skepnader.
Följ med på upptäcktsärd där jag är guide till heligheten, ty jag börjar hitta i dem som i min egen ficka. Jag samlar minnen, känslor, lekar, och kan plocka fram dem enligt önskemål.
- Det verkar som att träden tagit patent på grönt.
Som kontrast mot senaste dagarnas drömmande, ty verkligheten är lika flyktig som en dröm, öppnas dagen med fokus. Koncentration. Idag ska jag bevisa mig för mig själv. Jag ska vara öm och empatisk. Stark och kompetent. Komlett.
Vacker så det gör ont, lycklig så jag börjar gråta.
love solutions?
Den bär hon säkert med sig överallt. Kramar på natten. Känner att hon sviker den, förnekar den kärlek, om den inte får följa med på äventyr.
Liksom de flesta barn har hon ett gosedjur, ett trygghetsdjur, att krama om tills sömnen kommer. Någon som förstår och tröstar.
Är det varje barns första kärlek, denna leksak? Medan kärleken till föräldrarna är utav en beroendeform för barn kanske kärleken, denna ovillkorslösa och en-vägs-kärleken, till ett gosedjur är osjälvisk. Gosedjuret älskar tillbaka genom att bara finnas till.
När jag dansar
Vad är livet om inte att se det som finns och berätta för varandra om hur vacker himlen är och hur gulliga smilgroparna i kinden är. Det finns bara kärlek och oförmåga att se kärleken. Öppna ögonen. Dansa. Följ med. Rytmen finns runt omkring oss.
Mitt paradigm - människosyn från 2008
"
Detta gör att jag vill gå in på människosynen. Vad är vi? Vad är så speciellt med oss? Enligt Katie Erikson (1991) har människan kropp, själ och ande. Enligt en biblisk syn står vi högt över andra varelser på jorden, då vi är Guds avbild. Min egen människosyn är mycket mer naturvetenskaplig. Jag anser först och främst att vi är genetiskt kodade varelser, vårt DNA styr mycket. Vår hjärna är uppbyggd på ett sätt där vi är medvetna av vår existens, våra val, vi kan tänka fritt och bryta mönster. Men för att kunna fungera i ett samhälle tror jag att det finns ett socialtbehov och ett bekräftelsebehov i vår genetiska kod. De grundläggande behoven en människa har enligt Henderson (1991) är bland annat kärlek, erkännande och ömsesidig samhörighet och samhörighet i den mänskliga kontexten. Allt detta behöver vi känna för att ett samhälle ska kunna byggas upp, och de borde vara genetiskt betingade. Skulle vi bara kunna tänka fritt, bryta mönster och göra våra egna val, utan ett gediget behov för bekräftelse, skulle vårt samhälle inte bli vidare stabilt, om ens kunna existera, vilket inte skulle gynna vår art då vi är ett flockdjur.
Henderson menar sedan att alla tillgodoser sina behov själva, på sitt sätt. Dessa sätt är formade av miljön. Jag anser precis som Henderson att miljön spelar roll. I olika kulturer har man olika värderingar, till och med livslånga vänner ser saker på olika sätt, men vi anpassar oss ändå enligt samma moraliska standard som samhället har för att just passa in. Men normen i samhället är bred och vi är alla unika individer. Vi påverkas av våra erfarenheter, relationer, vår kunskap och våra grundläggande förmågor som vi har med oss från att vi föds. Dessa tillsammans bildar vår världsbild, vårt perspektiv, vårt egna paradigm.
"
I skymningen, i ett lusthus.
I tomheten finns allt och i tystnad hörs allt.
Ormar
Jag upplever en transition idag. Transition. Jag avskydde detta ord och tyckte att Jean Piagets ackommodation och assimilation var bättre, mer förklarande. Men efter något år inkluderades transition i mitt vokabulär och plötsligt genomgår jag nu en transition utan dess like.
På ett ögonblick har mitt liv tagit en vändning. Något nytt krävs av mig, något jag aldrig tidigare gjort. Att jag ska börja utöva den profession jag studerat i några år till är inte riktigt där skon klämmer. Mitt jobb kommer gå bra. Jag kommer inte döda några patienter, det är jag nästan helt säker på. Nej. Jag ska jobba. Jag kan nu inte kryssa i rutan för “student” utan jag är nu “inkomsttagare” och det är en annan inkomst än CSN. Alltså.. Va? Det har på något sätt undkommit mig att jag kommer få en inkomst för mitt jobb. Och att det är det enda jag ska göra. Men alltså… Va? Jag är klar. Klar. Färdig. Slut. Jobba. Pension. Död.
Mitt liv är inte längre som det var igår. Igår var jag student. Jakten på högskolepoängen är slut. Nu är jag något helt annat. Jag ömsar skinn, och det går snabbt och kanske inte min nya hud är tillräckligt mogen och jag blir extra sårbar. På måndag börjar första dagen som vuxen, mitt jobb som kanske kommer bli den arbetsplats där jag arbetat heltid som längst. Sjukt läskigt.
repriser av ett liv
- Hur orkar man leva ett helt liv?
- Är målet att överleva?
- Eller att överleva så länge som möjligt?
- Eller att dö hög?
Skammen
Eller ansvar till ansvar. När en älskade är sjuk och rollerna skiftas. Eller när kärleken inte är densamma som den var innan. En önskan att ta sig bort, ta sig ut. Men ansvar till ansvar.... Går det att förneka ett ansvar. Och så kommer skammen. Skulden.
När behovet är större än kärleken. Det skriker desperation. Du måste vara kvar hos mig! Jag är inget... utan dig.
"I don’t have a partner.
I have another child. He knows that. I’ve told him, you
know. and he said, “Well, I love … I need you,”
and I said, “I don’t want to be needed.” and, oh, I cry a lot."
(Simpson, S., Young, J., Donahue, M. et al, 2010)
Plötsligt förtjänar ingen lycka. Det enda som finns är skammen bakom ögonen.
verbalt.
..
.....
....
......
.
?.
????.
??!
!!!!!!!
?
Raderar
När gränserna försvinner, två blir en, var den ena börjar och den andra slutar är oklart. I rymden smälter två kroppar och två sinnen ihop till ett. Flyter ut som kvicksilver på golvet, atomer som delar elektroner och bildar en molekyl.
Det är när två medvetanden slutar upphöra separat och det den ena tänker överförs till den andra, när du känner kittlingen på min fot på din fot.
Det är rymden.
Det är döden.
Pulserande
Och två veckor innan, bland de viktigaste dagarna i mitt verkliga liv, vinner mina känslor som vanligt kampen mot verkligheten. Tanken kommer inte ens tillräckligt långt för att jag ska kunna uttrycka den i ljud, jag tappar talet och blir lämnad gapandes, runda läppar.
Som att springa in i en vadderad vägg.
Min huvud är som ett bollhav med bomull.
Trycket på skallbenet. Dunkar.
Dunk.
All energi går åt till mina icke-tankar och jag orkar knappt röra mig ur sängen.
Why don't you call me, what we both know, what I am.
Smutsig moral
Människor är dumma i huvudet. Vi är jordens skam och borde inte få finnas.
Kollektiv avrättning är lösningen.
Anti kroppar.
Lidande har varit dagens tema. Förväntningar på människor, förväntningar på sig själv, leva upp till det ideal och det värde man tillsätter sig själv, bibehålla självbilder. Lidande är en del av alla människors liv, men alla upplever det olika. Det uttrycks olika hos alla människor. Olika orsaker orksakar lidande. Men det är en naturlig del. Vem har sagt att livet ska vara enkelt? Sa någon till dig, där i livmodern, att du kunde förvänta dig ett liv med lycka och välgång? När livmoderkakan försörjde dig, sa någon att du då fick äta kakan och behålla den?
Inte?
Nej... Med en Gud som älskar alla kanske lidande är en kontradiktion.
Liksom inkräktare i våra kroppar stör systemet besväras vi av motgångar och nederlag. Liksom lymfocyter utvecklar strategiska försvar inför nästa gång skapar vi murar kring oss. Bubblor. Hårda som hälar. Utvecklar antikroppar för att slippa besvikelse.
I min värld av naivitet hopppas jag att gränserna mellan dig och mig försvinner och att vi enas. Vi andas alla samma luft, men ibland undrar jag....
Jag kommer inte flyga i denna värld.
Utan dina andetag
ctrl + s
ett rådjur med hjärtat i halsgropen som
springer med en handgranat bunden under magen men ändå ser andra och
kan stanna upp för att älska...
Plocka blommor. Och kärlek.
Det är svårt att veta om man är kåt eller skitnödig.
Jag vill integrera det vackra av inget med det aktiva handlande livet. Jag vill inte kunna växla mellan dessa lägen, utan uppleva dem båda två samtidigt och se dem arbeta i symbios.
Ofärger
Gömmer det under lager av... Linjer strukturer ofärger linjer linjer dragna såsom på måfå med målet att vara raka och planerade för att gömma, skapa ny verklighet, [fråga] varför gömma, varför dölja, undvika [/fråga]
Blir drivna till att skapa någonting, en mening, umgänge, aktiviteter. Sysselsättning. SYSSELSÄTT DIG! Stå rät i din plats i ledet av strukturen. Sedan låt dig underhållas av medier. Dötid. Du är dötid. Sysselsätt dig, zappa på tvn, läs om vad prinsessan hade på sig och att drottningen återigen inte kan bidra med ansiktsuttryck medan Hovet förnekar det slaviska följandet av skönhetsideal. Spendera tid fast tid är abstrakt. Klocka. ?.
Konsumption
Oj.
OJ!
Förblindade av allt men ser inget.
Det blir aldrig färdigt.
